Fredrik Wigerskog har arbetat inom äldreomsorgen nästan hela sitt yrkesliv. Under tretton år i chefspositioner inom olika hemtjänstföretag i Stockholms län. Han har varit med om att missförhållanden varken rapporteras till kommunen eller Socialstyrelsen.
  – När det är skarpt läge och står mellan brukarnas bästa eller företagets rykte är det ingen tvekan om vad som gäller, säger han.

Den allvarligaste händelsen inträffade när Fredrik arbetade som gruppchef på ett företag med drygt 250 kunder i Stockholmsområdet. En man hade fallit och efter larm fått hjälp av nattpatrullen.
  – När de lämnade mannen var allt bra, men dagen efter skulle annan personal hjälpa till med handling och när ingen öppnade dörren gick de igen. Sedan glömdes han bort, säger Fredrik.
  Två dagar efter fallet ringer en orolig anhörig och ber Fredrik att ta larmnyckeln och gå in till kunden eftersom han inte svarat i telefon på flera dagar.
  – När jag kom in låg två dagstidningar på hallmattan innanför dörren. Då förstod jag att han legat sedan nattpatrullen var där.
  Mannen levde men var medtagen. En kort tid efteråt avled han på sjukhus.
  – Jag sa direkt till företagets vd att det här är en solklar lex Sarah.

I föreskrifterna för lex Sarah står att det är den som driver verksamheten som ska rapportera vidare till Socialstyrelsen och kommunen. Det gjordes aldrig. Konkurrensen mellan hemtjänstföretagen är hård och ett gott rykte är viktigt för att få nya brukare.
  – Jag fick höra att om det här kommer ut så får vi lägga ner, företaget kan gå i konkurs.
  Följden av händelsen blev att företaget gav en skriftlig varning till personalen som glömt mannen och att man för all personal poängterade att man måste rapportera om en kund inte öppnar. Fredrik känner inte att det var tillräckligt.
  – Det sitter i ryggmärgen att allvarliga saker ska anmälas. Jag ångrar att jag inte gick förbi ledningen och anmälde själv. Vi hade rutiner för vad vi skulle göra i sådana här fall, men när det väl gällde så följdes de inte.