Varför engagerade du dig i Fairtrade?
  – Jag har alltid tyckt om att bidra till de som har det sämre i andra länder. Även om det är lite dyrare att köpa Fairtrade så vet jag efter resan att man bidrar till något gott. I många år har jag känt att jag vill göra något, när min son flyttade hemifrån sökte jag till Fairtrade-kursen på Röda Korsets folkhögskola. I juni var vi i Ghana, vi besökte ett kooperativ och följde med bönderna ut i djungeln och såg hur hårt de jobbade för att få ihop kakaobönerna. De får 4-5 procent av priset för en Fairtrademärkt chokladkaka. Att se det gör att man förstår hur viktigt det är att man väljer vad man köper.

 Eleonora Jonasson.Eleonora Jonasson.

Varför fick du stipendium från Kommunal?
  – Jag fick stipendium från Gunnar Hallströms stipendiefond som bidrag till resan, kost och logi. Jag är arbetsplats- och skyddsombud. Jag brinner för rättvisefrågor och hur det ska se ut på en arbetsplats. Det är viktigt att se hur det ser ut på andra håll.

Påverkar det här ditt arbete i socialpsykiatrin?
  – Ja, jag är ännu mer medveten och jobbar för att arbetskamraterna ska köpa Fairtrade. Till jobbet köper vi Fairtrademärkt socker, bananer och kaffe. Jag vill arbeta för att folk ska bli medvetna om vilka skillnader det finns. Om försäljningen av Fairtrade ökar blir det fler människor som får möjlighet till jobb, läkarvård och rent vatten än om man köper massproducerade varor som inte kontrolleras. Fairtrade garanterar minimilöner.

Kommer du att arbeta med det här i Kommunal?
  – Jag hoppas det, jag har pratat med Kommunal här i Umeå och ska redovisa bildspelet från resan i höst. Här i Umeå ska jag försöka få stadshuset att köpa in Fairtrade. Jag hoppas att jag kan åka runt på arbetsplatserna och bjuda på Fairtradefika och sprida kunskap.

Vad skulle du göra om du hade obegränsade resurser?
  – Då skulle jag nog försöka starta något för att berätta om kakaokooperativet och bananplantagen som vi besökte. Och om Global Mamas, ett kvinnokooperativ som syr kläder av batiktyger, det är också Fairtrade. Och om Trashy bags som syr laptopfodral och väskor av vattenpåsar. Jag skulle vilja bidra till huset på kakaokooperativet. Men jag vill också hjälpa Josef, en handikappad pojke som jag träffade de sista dagarna. Han satt i en trasig rullstol och levde på att dra upp båtar på stranden tillsammans med andra. Jag fick följa med till hans skjul och såg hur han sov på en bastmatta. Jag kände att det inte var rättvist när jag bor ensam i en stor lägenhet i Umeå. Därför köpte jag en madrass, en mobiltelefon, en fläkt och betalade en elektriker som drog in el. Nu betalar jag en summa så att han kan gå i skolan. Och har fått en ny rullstol till honom.

Känns det rätt att hjälpa en individ på det sättet?
  – I det här fallet känns det rätt. Han har inga föräldrar och betalar sina vänner som drar honom till byn där han handlar. Men man kan inte hjälpa alla på det sättet, men om vi bidrar genom att köpa Fairtrade-produkter kan vi komma ganska långt.