Första yrkesinpektrisen, första kvinnan i riksdagens första kammare, kallade sig feminist redan på 1930-talet och tog strid för både facket och freden. Hon var med och grundade det så berömda kvinnokollektivet på Fogelstad, där bland andra Elin Wägner, Honorine Hermelin och Elisabeth Tamm engagerade sig för kvinnors bildning, och hon blev den första ordföranden i SKV, svenska kvinnors vänsterförbund åren 1931-47. Hon var också i många år en stark röst för asylrätt och internationell fred i NF, nationernas förbund. Ändå har bilden av Kerstin Hesselgren – i den mån det finns någon bild – varit en religiös ”socialtant”, någon som denna första politiska biografi ger en tydlig motbild till, vilket är på tiden!

Här porträtteras en modig, kunnig och konsekvent kvinna med en osedvanlig kraft och tåga. Hon tog kampen emot kvinnolöner och abortförbud, kämpade för rätt till preventivmedel och sexualupplysning. Hon verkade för kvinnoallianser i riksdagen och ledde två stora statliga utredningar som vi idag kan vara tacksamma för: Moderskapspenningen och lagen om förbud att avskeda kvinnor på grund av äktenskap.
  Det som inte syns finns inte och det som inte lyfts upp i ljuset sjunker ner i glömskans mörker. Här får vi sent omsider lära känna en stridbar modig riksdagskvinna och aktivist, som dessutom vågade vara politisk vilde med den ensamhet som följde 1923 – 1938, de år hon saknade partigrupp. (1938 gick hon med i Folkpartiet – men det parti som idag har samma namn i riksdagen skulle hon nog inte haft mycket gemensamt med.)

Hon såg som sitt viktigaste uppdrag att stå på kvinnornas sida och kämpa för kvinnors rättigheter i parlamentet, och var outtröttligt i debatt med manliga ledamöter i frågor de ofta var hjärtligt oense om. Hon mötte fler nederlag än framgångar, men gav aldrig upp. Hon talade också energiskt emot ”klasslagarna” i exempelvis socialpolitiken och hade under alla år en tydlig politisk kompass. ”Man lärde sig tålamod och att ej ge tappt”, konstaterar hon själv. Bokens baksida försöker locka med frågan om det fanns plats för kärlek också i hennes liv. Det verkar inte vara fallet. Att hon i samma stund hon tagit steget in i den gifta kvinnans hem skulle tappa all sin frihet och självständighet kan ju haft något med saken att göra.