Tina har det inte lätt. Hennes mor är helt enkelt elak och livet har inte blivit som hon tänkt sig. På den vita springaren dyker då rödskäggige och godmodige Chris upp. Han är snäll och trevlig och Tina är nykär. De lyckliga tu ska på husvagnssemester.

Det här är dock ingen film som den brittiska turistbyrån lär visa upp för att locka utlänningar till spännande sevärdheter. Tvärtom, har regissören bemödat sig om att hitta riktigt gråa, komiskt intetsägande turistmål. Men det hindrar inte Chris och Tina. De knullar runt i sin husvagn och är entusiastiska över det regngråa landskapets alla utflyktsmöjligheter.
  Tills det händer. På spårvägsmuseet tappar en annan turist ett glasspapper på golvet. Chris blir rasande. Han blir mer än rasande. Det ofattbara sker: Chris mördar den anonyme turisten.
  På resans nästa stopp upprepas historien: Chris dödar. Tina blir förstås förskräckt, men så småningom väcks – med kanske erotiska undertoner – en lust också hos henne. Att döda är helt enkelt kul.

Det här är förstås provocerande på många sätt, men om man tar det för vad det är kan de här 88 minuterna mycket väl vara filmårets roligaste. Huvudrollsinnehavarnas glåmiga vanlighet kombinerat med deras extraordinära handlanden skapar en dynamik och en kontrast som klistrar fast tittaren till den sista spektakulära scenen.
  Det är svårt att säga vad manusförfattarna, som är skådespelarna själva, vill säga. Det finns ett klassperspektiv, det finns ett sexuellt perspektiv och ett rent psykologiskt, men kanske handlar det i grund och botten bara om att på ett skickligt sätt berätta en spännande och trots allt underhållande historia. Det lyckas de med mycket väl.