Värt mycket att få jobba utomhus

Vi möter trädgårdsanläggaren Göran Johansson i naturreservatet Glaskogen i hjärtat av Värmland. Klockan är halv tio på förmiddagen och Göran har just ätit middag – korv och köttbullar.
  Efter den envisa vintern visar solen äntligen sitt ansikte. Sjöarna ligger tätt och det enda som stör är ljudet från grävmaskinen som skulle behöva smörjas. Göran krattar jord tillsammans med kollegor, här ska det bli nytt gräs. Under hela vintern jobbade man med att dra vattenledningar under marken och bygga ett reningsverk så att vattnet slipper rinna ut i sjöarna. Nu ordnar Göran och hans kollegor från Sten och vägarbeten så att det blir fint igen.

Göran Johansson har med sig en matlåda som täcker hela dagens matbehov.

Men varför åt han middag klockan nio på morgonen?
Göran har vant sig, han har gjort så sedan 1982 när han blev trädgårdsanläggare. Han och kollegan, markanläggaren Sören Guttman, skrattar.
  – Klockan nio är det kött och potatis, förklarar Sören. Så är det i den här branschen, det är bara att gå in i vilken byggbarack som helst, klockan nio så äter de nog.
  Göran berättar att han står sig hela arbetsdagen på det här viset. Han valde jobbet för att få vara utomhus.
  – Det är klart att det är kallt på vintern men det finns ju kläder, det är inget problem.
Ett större problem är att det finns mindre jobb under vinterhalvåret. Göran har turen att vara helårsanställd, men de är i klar minoritet i företaget, säger han.

Det är brist på trädgårdsanläggare i dag, vilket oroar både fack och arbetsgivare. Göran tycker inte det är konstigt att unga väljer bort jobb som de inte kan försörja sig på hela året.
  – Det är ju arbetsgivarnas ansvar – erbjud ordentliga fasta jobb så finns nog intresse. Det är ingen som vill jobba sex månader och sedan vara ledig.
  Det är inte bara trädgårdsarbete. Göran lägger plattor, justerar brunnar, gör husgrunder och ”lite av varje”. Speciellt på vintern när det inte är säsong för att plantera rabatter och klippa gräs. De har uppdrag i hela Värmland av såväl kommuner, som privatpersoner och bostadsbolag.

11-kaffet dricks idag i en campingstuga. Rastplatsen beror på var Göran arbetar för dagen, ofta i någon barack. Till vänster kollegan Sören Guttman och till höger Michael Andersson.

Många kollegor är med i Byggnads eller SEKO, bara en handfull är med i Kommunal. Göran, som är arbetsplatsombud, har försökt värva och tycker att det är synd eftersom sten och vägarbeten har huvudavtal med Kommunal.
  – Många förstår inte att det är Kommunals avtal och löner som gäller. Men vår arbetsgiv­are kan stöta till några extra kronor för att inte hamna under Byggnads. Annars kanske man väljer att jobba någon annanstans.
Jag har lånat en kratta för att slippa stå och titta på. Hon som frågar heter Daniela Weigt och är trädgårdsmästare med eget företag, men hyrs in av Görans arbetsgivare under somrarna. Hon har flyttat hit från Tyskland.
  – Jag blev förälskad i landskapet. Jag vantrivdes i Berlin.

En arbetsledare ringer och Göran går ner mot sjön och finner en plats med täckning. I morgon ska han klippa gräsmattor i Karlstad. Efter den långa vintern är arbetet eftersatt.
  – Säsongen är en månad sen, så nu kommer allt jobb på en gång.
  Men det är sällan som Göran måste jobba övertid. I dag är han dock inte hemma förrän nio på kvällen eftersom jobbet i Glaskogen skulle bli klart i dag.
  – Men det blev bra, de var nöjda och det var väldigt fint att vara där, berättar Göran i telefon dagen därpå.