Annelie Nordström sträcker på sig med stärkt självförtroende som Kommunals ordförande.
  – Det är roligt att förhandla för en organisation som växer, säger hon.
  Flera fackliga ledare talar om revansch för solidariteten i årets avtalsrörelse. Hittills har LO-förbunden lyckats med sammanhållningen kring kraven de enats om. Även tjänstemannafacken tycker att deras kollektivavtal har stärkts.
  Återigen har avtalsrörelsen styrts av det märke som sattes av industriförbunden. Ett sätt att komma förbi detta märke är att införa sifferlösa avtal där löneökningarna enbart bestäms lokalt. Detta har blivit allt vanligare, exempelvis för tjänstemän och akademiker i kommuner och landsting.
  – Vi gör det för att komma ifrån märket. Annars kommer vi aldrig att lyckas höja kvinnolönerna, säger Annika Strandhäll, ordförande i kommunaltjänstemännens fackförbund Vision.

 

Annelie Nordström, ordförande för Kommunal.Annelie Nordström, Kommunal.
Foto: Björn Svensson

Vårdförbundet resonerar likadant. Men det gillas inte av fackförbunden inom industrin som var med och satte märket. De är rädda för att andra ska få mer än deras medlemmar.
  – Sifferlösa avtal står i konflikt med att industrin ska vara lönenormerande. Kvinnors löner får höjas på annat sätt, säger Cecilia Fahlberg, ordförande i största tjänstemannafacket Unionen.
  Hon tycker att kvinnorna inom låglöneyrken i stället ska satsa mer på kompetensutveckling och lönekartläggning samt stärka sitt självförtroende i lönesamtalen.
  – Det är också viktigt att kvinnor söker sig till branscher där männen i dag dominerar för att på så sätt utjämna lönerna, säger Cecilia Fahlberg.
  Det värsta medlemsraset inom facken har stannat av, även om en del förbund fortfarande minskar. Kommunal, Unionen och andra har vänt trenden och ökar igen.

 

 Janne Rudén, Seko.Janne Rudén, Seko.
Foto: Urban Orzolek

Självförtroendet börjar åter bubbla i de fackliga leden. Annat var det för några år sedan, då det var arbetsgivarna som demonstrerade beslutsamhet, styrka och enighet mot en splittrad front inom LO och TCO.
  Samtidigt är pressen på den fackliga affärsidén större än på mycket länge, det fackliga löftet om att ingen ska arbeta till sämre villkor eller lägre lön än kollektivavtalen.
  Janne Rudén, ordförande för SEKO, tycker att det blir allt tuffare att klara detta.
  – Förhandlingsrätten och konfliktvapnet har vridits ut våra händer, säger han bekymrat och syftar på Lex Laval, som begränsar fackens rätt att kräva kollektivavtal och ta till stridsåtgärder mot utländska företag tillfälligt verksamma I Sverige.
  Denna lag som de borgerliga införde efter Laval-domen i EU-domstolen är ett bekymmer inte bara för SEKO utan också för Byggnads, Elektrikerna, Transport och andra förbund, som allt oftare ser hur medlemmar blir arbetslösa eller tvingas sänka sina krav för att klara konkurrensen från utländska företag vars anställda ibland har slavliknande villkor.
  Även Kommunal märker av denna press.
  – Vi stöter på det allt oftare inom hemtjänst och hemservice, framför allt i Stockholm. Social dumpning är ett växande problem, säger Annelie Nordström.

I Finland, på Island och inom vissa branscher i Norge gäller allmängiltigförklaring av avtalen. När fack och arbetsgivare har träffat avtal upphöjs dessa till lag som alla måste följa, även företag utan kollektivavtal eller utländska företag med andra kollektivavtal i sina hemländer. Facken och staten hjälps åt för att se till att dessa lagar följs.
Allmängiltigförklaring är något av ett rött skynke bland svenska fack som tycker att de och arbetsgivarna ska teckna avtal utan inblandning av staten.
  Intresset ökar dock bland de svenska facken för denna modell.
Transports ordförande Lars Lindgren vill ha en diskussion i LO om allmängiltigförklaring.
  – Vi ser hur denna modell gynnar Transport i Oslo. Och den finska modellen gillar jag, säger han.
  IF Metalls ordförande Anders Ferbe vill också ha en sådan diskussion.
  – Det här är en strategiskt jätteviktig fråga för att motverka social dumpning till följd av ökad rörlighet, säger han.
  Janne Rudén, ordförande i SEKO, är också intresserad.
  – Vi måste diskutera detta innan vår kollektivavtalsmodell är sönderkörd och vi har fackliga rättigheter i nivå med länder som Nordkorea och Kambodja, säger han.

 

 Ella Niia, Hotell- och restaurangfackets ordförande.Ella Niia, Hotell- och restaurangfacket.

Problemet med social dumpning gäller också företag och arbetskraft som kommer från länder utanför EU och inte omfattas av Lex Laval.
Regeringen och Miljöpartiet har infört en av världens mest liberala regler för arbetskraftsinvandring.
  Detta utnyttjas av oseriösa arbetsgivare som lurar hit människor för att arbeta under närmast slavliknande förhållanden. Dessa är inte medlemmar i facket eller har stöd av något avtal.
  En tredje grupp är de papperslösa som saknar arbetstillstånd, kanske för att de har slutat hos den arbetsgivare som tidig-are utnyttjat dem. Flera förbund försöker ställa upp för de papperslösa och hjälpa dem.
Fastighets, Livs och Hotell- och Restaurang har infört rätten för papperslösa att bli medlemmar i deras fack.
  – Men det är inte lätt att nå dem. Ofta känner de misstro mot facket, säger Hotell- och Restaurangs ordförande Ella Niia.
  Pressen mot det fackliga löftet gäller också mot kollektivavtalen, även om det fortfarande är mellan 80 och 100 procents kollektivavtalstäckning i de flesta branscher.

Byggnads största problem är inte att få utländska företag att skriva på kollektivavtal, utan att se till att avtalen följs. Ofta får de anställda i dessa företag sämre lön och villkor än vad avtalen medger.
Motdraget från Byggnads är att som i Finland och Tyskland kräva att huvudentreprenören ska ha ansvaret att se till att alla underentreprenörer som anlitas vid ett byggprojekt lever upp till kraven i lagar och avtal.
  – Detta var den viktigaste frågan för oss i avtalsrörelsen. Nu har vi en arbetsgrupp med arbetsgivarna om hur detta ska införas. Det ska finnas ett färdigt förslag senast i februari nästa år, annars kan vi säga upp avtalet, säger Byggnads ordförande Johan Lindholm.
Janne Rudén skulle vilja se något liknande inom offentlig sektor.
  – I dag upphandlar staten till lägsta möjliga pris och öppnar därför upp för social dumpning inom våra områden vilket gör att våra jobb konkurreras ut, säger han.

 

 Eva Nordmark, ordförande för TCO.Eva Nordmark.
Foto: Jann Lipka

Globaliseringen av svensk arbetsmarknad har lett till att de svenska facken fått en delvis annan syn på internationellt fackligt arbete. Tidigare har en stor del av detta arbete präglats av att stötta svagare fack och tala sig varm för den svenska modellen, som bygger på kollektivavtal med arbetsgivare i stället för löner och villkor i lag.
  Nu gäller EU-rätten även i Sverige och effekterna av eurokrisen märks också här. Det fackliga löftet kräver alltmer insatser i Bryssel och på andra håll utanför Sverige.
  Inom i Europafacket är många förbund federalister som vill se ett Europas förenta stater med gemensamma skatter samt gemensamma regler för socialt skydd och minimilöner.
  Svenska fack vill inte ha en sådan utveckling. De vill inte att EU diskuterar löner över huvud taget.
  – Vi skulle hellre se fler krav om satsningar på jobben och investeringar för en bättre ekonomi, säger TCO:s ordförande Eva Nordmark som också sitter i Europafackets styrelse.

För att locka till sig fler medlemmar och bli duktigare på att värna förtroendevalda försöker många fack vara ute mer på arbetsplatserna för att träffa medlemmar. Administrativt arbete och svarande i telefon flyttas över till andra avdelningar inom organisationen. Handels Direkt är en telefonservice som inspirerar många förbund. Kommunal utvecklar något liknande.
  Eva Nordmark har satsat mycket på facklig förnyelse, tidigare som ordförande i Vision och nu som TCO-ordförande. För henne är det viktigt att facket uppfattas som glatt och positivt än som surt och missnöjt.
  – De flesta löntagare är nöjda med sitt arbete, vi ska vara ett positivt verktyg till en ännu bättre utveckling på jobbet också för dem, säger hon.
Det präglar även Unionens medlemsvärvningskampanj, som i bland annat tv-reklam talar om att du får superhjältekrafter som gör dig ännu starkare på jobbet.
  Vision har även beslutat att minst en tredjedel av alla förtroendevalda ska vara under 35 år, och att ingen ska arbeta fackligt på heltid. Detta är dock ännu inte fullt ut genomfört.

 

 Karl-Petter Thorwaldsson, LO.Karl-Petter Thorwaldsson, LO.

Vid sidan av det fackliga löftet lyfter flera fack nya frågor som rör rent vatten, klimatet, bostäder, turism, utbildning och annat.
  – Vi gör det för att klimatfrågor är nödvändiga, men vi förnekar inte att också våra medlemmar gynnas av om vi får stopp på miljöfarliga lastbilar från Östeuropa som aldrig skulle klara en besiktning i vårt land, säger Lars Lindgren.
  Annelie Nordström tror att Kommunal i avtalsrörelsen haft nytta av sitt opinionsarbete för en bättre äldreomsorg.
  Tillbaka till Karl-Petter Thorwaldssons salladsskål.
–   Våra fackliga organisationer är olika och har olika förutsättningar. Vi är som gurkor, tomater, sallad och annat i salladsskålen med olika färg, sötma och annan smak, tillsammans blir vi oemotståndliga, säger han.

LO=14 förbund 

14 förbund ingår i LO: Kommunal, Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, GS (facket för skogs–, trä– och grafisk bransch), Handels, Hotell– och Restaurang, Industrifacket Metall, Livs, Musikerna, Målarna, Pappers, SEKO (facket för service och kommunikation) samt Transport.
• Totalt hade LO–förbunden 1 486 964 medlemmar år 2012. Det var en minskning med omkring 15 000 medlemmar jämfört med året innan.

15 tjänstemannafack ingår i TCO med totalt 1 245 864 medlemmar år 2012. Det är en ökning med omkring 27 000 medlemmar jämfört med året innan. Nästa år minskar TCO till 14 medlemsförbund. Då går det största tjänstemannaförbundet Unionen samman med Farmaciförbundet.

22 akademikerfack finns i Saco med totalt omkring 636 301 medlemmar år 2012. Det är en ökning med drygt 2 000 medlemmar jämfört med året innan.
• TCO är Sveriges största fackliga centralorganisation för tjänstemän och akademiker.
• TCO– och SACO–förbunden har tillsammans fler medlemmar än LO–förbunden, de ökar medan LO–förbunden totalt minskar. Men det är en större andel LO–medlemmar som täcks av ett kollektivavtal.

Märket 

Märket i avtalsrörelsen som sattes av industriförbunden och deras arbetsgivare är värt 6,8 procent under tre år.
LO enades utifrån det om ett märke i kronor, 1 700 kronor mer i månaden under tre år för de branscher som i snitt tjänar under 25 000 kronor i månaden. För dem som tjänar mer kräver LO–förbunden procentpåslag enligt industrins avtal.
 Bland tjänstemän och akademiker ökar andelen som arbetar under sifferlösa avtal utan centralt fastställda lönenivåer. Det statliga Medlingsinstitutet beräknar att det är 900 000 löntagare som år 2015 omfattas av sifferlösa avtal. Det är i så fall en ökning med en halv miljon löntagare jämfört med år 2012.
 De sifferlösa avtalen växer fram bland tjänstemän och akademiker inom offentlig sektor och finns för läkare, sjuksköterskor, kommunaltjänstemän, lärare, socialarbetare och andra.
Med sifferlösa avtal går det att få mer än märket, men också mindre.