Filmregissören och skådespelaren Sarah Polley var ett älskat sladdbarn. Eller? I sin dokumentär om sin uppväxt vill hon komma till rätta med en familjehemlighet, något som gnagt i familjen ända sedan 1978.
  Det har blivit till en gripande, humoristisk, allvarlig och avslöjande film. Vem vet egentligen sanningen om historien och vad är egentligen äkta kärlek?

Stories we tell är nästan hela vägen igenom sagolikt bra berättad. Filmen är uppbyggd på intervjuer med Sarahs familjemedlemmar och hennes mammas vänner. Ibland litar hon dock lite för mycket på hennes pappas skrivna manus, något som fadern läser upp i en studio. Då är det som om filmen tappar en smula i tempo och nästan blir mer bok än film.
  På det hela taget är det här ändå en mycket stor filmupplevelse som förtjänar att ses av många och som är mycket nära att nå upp till det allra högsta betyget.