Med barnaögon på konsten
-- Välkommen hit! Vad tror ni finns i det här museet? undrar
museipedagogen Ann-Charlotte Peterson.
-- Tavlor! säger Aladdin.
-- Och konst! säger Eliza.
-- Och skräp kan det också vara! ropar femårige Ebbe.
KA hängde med dagbarnvårdare och barn på konstvisning i Norrköping.
Vårmorgonen är alldeles frisk och klar när dagbarnvårdaren Britt Blomgren öppnar ytterdörren i hyreshuset i centrala Norrköping. Ute på gatan möter hon och barnen upp en kollega som just i dag tar hand om de lite yngre. Sedan bär det i väg genom staden. Vi promenerar genom Industrilandskapet, de övergivna textilfabrikerna i centrala Norrköping som i dag är omgjorda till universitet, kontor, restauranger och museer.
Britt Blomgren hinner berätta för mig om sitt kulturintresse:
– Jag är kulturombud och försöker få med mig barnen på så mycket jag kan. Förutom museer går vi på teater och konserter. Det handlar om att kunna ge dem något annat, inte bara teve- och dataspel.
Den lilla gruppen stannar en stund och fascineras av vattnet i Motala Ström.
– Titta forsen!
Vi går längs Drottninggatan där spårvagnarna kör i kapp och kommer så småningom fram till konstmuseet.
Här möter Britt kollegan Riitta Virtanen som kommer från andra sidan stan med sina dagbarn.
Och så öppnas dörren. Ann-Charlotte Peterson vrider om nyckeln från insidan och sju förväntansfulla ungar väller in.
Efter att ha hängt av sig overaller, mössor och jackor bär det av till museets översta våning. Innan barnen släpps in säger Ann-Charlotte:
– När jag öppnar här så vill jag att ni tittar runt och ser om det finns några djur i konsten!
Snabbt granskar 14 nyfikna barnaögon tavlorna runtomkring.
– Jag ser ett djur som är en hund!
– Där ser jag också en hund!
– Och jag ser en häst!
Ann-Charlotte berättar om hästens betydelse i det gamla bondesamhället och barnen lyssnar med stora öron. I nästa rum hänger Carl Larssons stora ljusa ”Frukost i det gröna”. En tavla som andas sommar och sol och här får barnen berätta om vad de tänker på när de hör ordet sommar. Ann-Charlotte riktar uppmärksamheten mot en hund i tavlans högra kant. Den tittar upp mot ett träd.
– Tänk om det är en katt hunden tittar på? Det vet vi inte, för det har inte konstnären målat. Vi får ha vår egen fantasi!
45 minuter varar visningen och barnens koncentration är på topp. Det är sju lyckliga och omskakade barn som springer ut i solen när visningen är över. Det har varit en bra förmiddag.