Kommunalarbetarens fotograf kämpar i vitsippeslänten hundra meter utanför Stockholmsavdelningens kontor. Men Lisa Björck vill inte le.
– Tjejer ska alltid se glada ut på bild, så är det inte med killar. Har du tänkt på det?
  Portionssnuset åker in under läppen. Jag har aldrig intervjuat någon med en lika skarp blick ,tänker jag flera gånger under intervjun.

Hon är anställd som projektledare och med hjälp av organiserare – en direktöversättning från engelskan – ska fler kommunalare känna att facket är deras (se faktaruta). Metoden heter ”Strategisk organisering” och en nyckel är att tala om konkreta problem som finns på arbetsplatserna. Det kan exempelvis handla om stress eller arbetskläder.
  Vi går in från fotograferingen och i ett lugnt sammanträdesrum beskriver en av organiserarna, Jeanette Forslund, rushen på en förskola när 20 hoppande barn ska byta om till overall. Det kan vara ett av de konkreta problem som man jobbar med.
  – Som organiserare är jag väldigt lite på kontoret. Det är ryggsäcken på och vara ute i kollektivtrafiken.
  Hembesök och pratstunder på barnens träningar. På en allt tuffare arbetsmarknad kan det kännas både svårt och känsligt att lufta de frågor man brinner för. Det nya arbetssättet gör det lättare.
  – En reaktion jag får är ”var har ni varit nånstans?”, det är alltid lätt att göra som man har gjort, säger Jeanette.

När hon själv ville börja organisera sig fackligt och ta uppdrag som arbetsplatsombud var platsen redan tillsatt. Lisa Björck skakar på huvudet:
  – Sen när har vi för många aktiva?
  Att en redan existerande struktur kan fösa bort unga med brinnande engagemang, var en sak som LO:s vice ordförande Tobias Baudin lyfte upp på ett seminarium om fackets framtid nyligen.
  – Det är ett dåligt betyg till oss själva. Vi måste få medlemmar att fråga medlemmar, sade han.
  Nu fick ändå Jeanette uppdraget, i samband med en föräldraledighet, och både hon och Lisa poängterar att metoden inte konkurrerar ut den fackliga struktur som redan finns.
  – Men man kan vara ganska ensam som arbetsplatsombud, även om man tänker att man har sina kollegers stöd och för deras talan. Det är viktigt att man är många på arbetsplatsen som är aktiva, säger Jeanette Forslund.

Lisa Björcks egna fackliga engagemang vaknade på en Preem-mack i Uppsala.
  – Det var ingen speciell orättvisa. Mer den allmänna känslan av att chefen i alla frågor kunde göra som han ville utan att fråga oss anställda. Det tyckte jag var fel!
  Förhållandena förändrades när Lisa blev aktiv i Transport. Så småningom började hon arbeta fackligt på heltid och var då med om arbetet när Transport och det amerikanska facket SEIU tillsammans skulle få fram kollektivavtal för väktarna på svenskägda Securitas.
  – När SEIU berättade hur de jobbade tänkte jag WOW – det där borde vi också göra!
  Bland annat handlar det om hembesök, att urskilja informella ledare och konkreta problem på arbetsplatserna. Det kan alltså handla om att följa med på en fotbollsträning, men Jeanette berättar också om att hon blivit hembjuden på middag.
  – Det har varit väldigt trevligt och vi har pratat om hur man har det på arbetsplatsen.

Ett skäl till att man inte tar diskussionen på jobbet är att arbetsklimatet generellt är tuffare i dag, men Jeanette lyfter också fram att man har en hög moral och inte tycker sig ha tid för fackliga diskussioner under arbetstid.
  I USA fördubblades SEIU:s medlemsantal från en till två miljoner på tio års tid med det här arbetssättet som Kommunal alltså nu prövar. Organiserarna är projektanställda och finns än så länge i Stockholm (fem stycken), Alingsås (två) och Göteborg (två). Facket rekryterar just nu fyra nya i Skåne.
  – Målet är att bygga upp en facklig struktur som håller i väldigt lång tid framöver. Ska vi få igenom vad vi vill krävs det att vi står enade, det är enda sättet att få arbetsgivaren att lyssna på oss, säger Lisa.

Den nya metoden i korthet

1. Kartläggning.
• Hur många är med i facket?
• Vilka tider jobbar de?
• Adresser, telefonnummer?
• Förankra med facket lokalt.
2. Arbetsplatsbesök.
• Genomföra enskilda samtal med alla anställda. Samtalen kan ta 1-2 timmar per anställd.
• Inte i syfte att värva medlemmar, utan att bygga upp ett förtroende och intresse att engagera sig för att få det bättre på arbetsplatsen.
3. Gruppbyggande.
• Hitta ledare som sagt att de vill vara med och bygga upp ett starkt fack och som sagt att de är beredda att hjälpa till.
• Ledarna samlas med organiserarna och tar fram en strategi för att få mer att säga till om. Hur ska vi få arbetsgivaren att lyssna på våra krav?
4. Driva frågorna.
• Kollektiva aktioner där kraven ställs.
• Här värvar ledarna medlemmar. Organiserarna värvar inte medlemmar.
5. Vinna fajterna.
• Överlämna arbetsplatserna till sektion och avdelning.
• Målet att bygga upp en facklig struktur som håller i väldigt lång tid framöver.