Här är nästan alla fackmedlemmar

Grethel Broman är sektionsordförande för Kommunal i Nordmaling, en kommun med 7 039 invånare. Kommunen är den största arbetsgivaren och av dem som går på Kommunals avtalsområde är nästan alla, 645 stycken eller 98 procent, med i facket.
  – Nånstans har jag i mitt bakhuvud vilka som är med och inte, säger Grethel.
  Just detta, att sektionen är så pass liten att det nästan går att ha koll på medlemmarnas namn och ansikten i ett huvud, lyfter hon fram som en av orsakerna till den höga organisationsgraden.
  – Min personliga uppfattning är att små sektioner får en personligare kontakt med medlemmar. Den lilla medlemmen glöms inte bort lika lätt.

Hon tar med oss på ett arbetsplatsbesök och vi passerar utanför fönstret till skolköket vid Kyrkvallens skola. Jodå, där är alla med i facket, berättar Grethel lite i förbifarten. Vi har med oss arbetsplatsombudet vid personalpoolen, Carine Ahlfeldt. Hon ger en förklaring till varför man har lyckats så väl just i Nordmaling:
  – Det är bara att man ska vara med i facket och så är det. Många har det hemifrån, det är ju arbetarbygd.
  Vi kommer fram till Hallonets fritidshem, där vi möter fritidsledaren Kicki Hansson. Hon instämmer:
  – Vi kommer från den här delen av landet där man är med i facket.
  Men Kicki lyfter också fram att facket är så synligt i Nordmaling.
  Ordförande Grethel säger att hon är ute på arbetsplatsbesök så gott som varje dag.
  – Man måste vara ute. Det tror jag fortfarande vi är dåliga på i Kommunal.

Just i Kommunal Västerbotten gör därför avdelningen ”raider” runtom i länet och man har också gjort andra satsningar för att öka medlemsantalet. De som värvar en medlem får ett presentkort på 200 kronor på Coop och man har gått ut med lokal bioreklam.
  – Jag brukar ringa upp arbetsplatsombuden och säga ”du kan få dig en tvåhundring om du värvar den och den”.
  Det finns bara ett problem:
  – De säger att det är svårt, alla är medlemmar…

Veronica Johansson.

Vi åker över kommungränsen norrut till Umeå. Här arbetar personliga assistenten Veronica Johansson. Hon är nyvalt arbetsplatsombud på privata Assistera, ett företag med ett 60-tal anställda där cirka 40 procent är med i facket. Skillnaden är stor mot Nordmaling. Hon berättar om en vardag som gör det svårt att jobba fackligt.
  – Jag vet till exempel att vi har rätt till personalmöten, men sen vet jag inte om vi får ha det utan brukaren. Man kan absolut behöva prata om saker som man inte vill att den ska höra. Jag träffar nästan bara mina kolleger i dörren.

Av de fyra fastanställda assistenter som jobbar med just hennes brukare är hälften med i Kommunal, hälften oorganiserade.
  – Jag tror man tycker att det är för dyrt. Det sa min kompis som jag ska lösa av nu snart. Sen är man tveksam till om det är nån idé. Vad kan facket egentligen göra för oss? Jag har själv tänkt att det här är dyrt, jag ska gå ur, det hjälper ingenting. Men nu har jag tänkt om, säger Veronica som berättar att hon ursprungligen gick med ”av rent ideologiska skäl”:
  – Jag ser att facket har skapat rättigheterna vi har, även om de är få så är det facket som har drivit fram dem. Ju fler som går med, desto mer kan facket göra, det är ganska självklart.

Ett viktigt skäl till att Kommunal i hela landet har svårt att organisera på privata arbetsplatser är att facket inte alltid har någon insyn i vilka som nyanställs. På Kommunal i Nordmaling får Grethel Broman anställningsavtalen av kommunen.
  – Sen är facket så etablerat inom det offentliga, säger personliga assistenten Veronica Johansson. Folk känner på sig att det inte är riktigt okej med facket om man är privatanställd. Och man måste vara rädd om jobbet, det är verkligen uttalat i assistansbranschen.
  Snart ska hon gå på dagens pass, något fackligt agiterande blir det knappast i dag, när skulle hon få tid med det och med vem skulle hon hinna prata? Ändå är hon fylld av åsikter. Talar initierat och engagerat om arbetsmiljö och LSS-lagen.
  Samtidigt i Nordmaling sätter sig sektionsordförande Grethel Broman i bilen för ännu ett arbetsplatsbesök.