Du blir behandlad så du utsätts för en ofrivillig smärta. Det finns våld mot döda ting. En bil sätts i brand. En tallrik kastas i väggen. Det finns våld i hemmet, våld på öppen plats, våld mot tjänsteman.
   Detta är enkelt. Det går att definiera och tydliggöra den typen av våld. Vi kan också utdöma straff, se orsaksförhållanden som påverkar domen över den som utfört våldshandlingen. Men det finns också ett annat våld, en annan sida.

Och när vi stiger in i den delen av våldets anatomi så blir det mycket svårare – för egentligen, vad är våld? Går det att anklaga ett helt samhälle för att det utövar våld mot sina medborgare?
   Och här blir orsaksförhållandena plötsligt betydligt mer otydliga och politiskt infekterade.

Vi vet att våld föder våld. Det går att säga att våld i sin grund är att övertyga genom rädsla, härska genom att försätta den andre i vanmakt. Och då går det att se – inte ursäkta – men se – att upplopp och kravaller som äger rum i städer runt om oss också är konsekvensen av ett slags mjukt våld, dvs inte slag och sparkar – men att svaret på samhällets våld, ja, det sker genom att tända eld på bilar, krossa skyltfönster.

Det finns en tydlig linje som går att dra mellan segregation, skolpolitik, utsatthet, arbetslöshet – och nå fram till känslan av att vara totalt maktlös inför sitt eget öde, pressad mot marken av ett helt samhälle. Och så en dag bara sparka tillbaka. Våld föder våld. Debattörer och  insändarskribenter drar slutsatsen att det är en fråga om etnicitet. Att integration är bättre. Självklart. Men då måste möjligheten också ges.

Den svage blir inte stark bara för att vi slår undan benen på honom. Och frågan är som sagt komplex, för om det ingenstans finns plats för mig, om jag med våld förs undan i allt snabbare takt, ja, då får man räkna med en motrörelse som står i direkt proportion till den utsatthet du tvingats in i och som du inte kan  frigöra dig ifrån. Detta är dessvärre sanningen. Våld mot våld. Och vem slog först?

Ja

Sociala rörelser som erbjuder alternativa tolkningsmönster.

Nej

Vår oförmåga att se samband mellan den sociala se­gregationens våld och vanmaktens aggressiva utfall.