Karl-Petter Thorwaldsson hälsades med stående ovationer när han gick upp i talarstolen. I sitt långa tal lade han stort fokus på alla människors lika värde.
  – Till syvende och sist när vi jobbar fackligt får vi inte glömma vad som är vårt tidlösa mål. Att bygga ett samhälle där vi håller ihop, där vi är lika mycket värda och jobbar för att utjämna skillnader mellan människor.

Han har just nu stora bekymmer om alla de arbetslösa som riskerar att hamna utanför i samhället. Inte bara för deras skull utan också för samhällets.
  – Arbetslösheten påverkar alla. Rädslan att inte ha ett jobb påverkar. Rädslan att inte ha ett jobb gör att det blir tyst i samhället, sa han och krävde satsningar för de 445 000 personer som är utan arbete idag.
  Han förde fram LO:s tanke om satsning på arbetslösa ungdomar.  En jobb- och utbildningsgaranti för dem under 25 år. Ingen ska behöva gå utan jobb mer än 90 dagar.
  – Idag är det tvärtom. Idag får man ingen hjälp alls de första 90 dagarna. Det är inte bara vansinnigt, det är korkat också, sa Karl-Petter Thorwaldsson och fick en kraftig applåd innan han fortsatte. 
  – Varför ska man få hjälp först när självkänslan är borta??? Man ska få hjälp innan den är på väg bort.

Han menade också att de många arbetslösa borde användas som en resurs i att stärka välfärden. Att arbetslösheten skulle minskas om samhället satsade på exempelvis mer personal i skolor, förskolor, vård och omsorg.
  – Man kan ställa sig frågan varför förskolor över hela landet får större och större barngrupper, när man samtidigt betalar 445 000 människor för att göra ingenting. Varför inte göra om pengarna till att satsa på barnen. Det är en framtidssatsning.
  Jämställdhet var en annan fråga som han tog upp. Han menade att kvinnor ska ha samma lön och arbetsvillkor som män men också att föräldraförsäkringen borde bli mer jämställd. Att den inte är det idag menade han också är kvinnornas fel.
  – Största orsaken är inte papporna utan mammorna, sa han och hänvisade till en undersökning. ”Min man passar inte ta hand om barn” var ett vanligt svar från kvinnor om varför männen inte var hemma med barnen, förklarade han och möttes av ett generat igenkännande skratt från kongressombudsmännen.

Själv tog han föräldraledigt när han fick sin första son och deltog i en undersökning med en psykolog om vilka män som tar föräldraledigt. Då kom han själv på att det var hans egen pappa som fanns hemma på eftermiddagarna när den unge Karl-Petter kom från skolan.
  – Mamma var frisör och jobbade sent, pappa var glasarbetare och slutade klockan 15. För mig var det naturligt att pappa var hemma. Men det värsta är att när jag ser min barndom framför mig så ser jag ändå mamma hemma bakar bullar. Hon var ju aldrig hemma! Men jag ser det som det ska vara i mitt huvud. Det är de föreställningarna vi borde ändra på, sa han och fick applåder innan han avslutade talet med beröm åt Kommunal för hur man skött avtalsrörelsen.
  En avtalsrörelse som han menade var ett resultat av att alla LO-förbund stod enade bakom kravet på en lönehöjning i krontal för lågavlönade.
  – När vi håller ihop rörelsen och står upp för de med svaga allihop. Då blir vi starka tillsammans. Det är framtiden.