På fritidsgårdarna i Husby, Akalla och Rinkeby arbetar ett femtontal personer. När KA kommer på besök har de just haft möte om hur de ska gå vidare efter de oroliga dagar som drabbat området. Det har varit en omtumlande tid. För de allra flesta som bor och arbetar här kom upploppet som en lika tråkig som plötslig överraskning. Ändå lyckades gårdarna snabbt förlänga öppettider och se till att personalen fanns där för ungdomarna. Fritidsledaren José Antonio Sosa och flera kollegor var ute på gatan redan på måndagskvällen för att prata med ungdomar.
  – Då var det bara personal härifrån och föräldrar som ville lugna ute. Men när oroligheterna fortsatte blev det bättre. En kväll var vi 80 stycken ute. Det var vi, folk från lugna gatan, medborgarvärdar, ungdomsvärdar, fältassistenter. Alla hade sina jackor där det tydligt syntes vilka vi var, säger José som också är arbetsplatsombud för Kommunal.

Samtidigt som oroligheterna spred sig till andra delar av Stockholm kämpade personalen i Husby tillsammans med föräldrar och folk som bor i området för att skapa lugn. Det lyckades ganska bra. Även om det var här den första gnistan tändes så lyckades man. När helgen kom var många oroliga att det skulle bli nya bråk. En oro som vändes till något bra för området.
  – Den stora oron var ryktet om nynazister som var på väg hit. De kom inte som tur var. På lördagen tog alla fram sina grillar och gick ut. Folk var glada och tänkte inte på vad som skulle kunna hända. Det blev något positivt istället, säger José.
  – Vi har gjort vårt och är stolta över det. Men hela samhället här ute har bidragit till att skapa ett lugn och visa att det finns andra demokratiska vägar att visa missnöje på, flikar hans kollega Abraham Tesfay in.

Mediernas rapportering har fokuserat mycket på Husby. Många gånger har det sagts att området saknar fritidsgårdar och att man inte satsar på barn och unga. Personalen på fritidsgårdarna i Husby-Akalla-Rinkeby tycker att det känns orättvist. De har öppet 365 dagar om året. Till och med på julafton och nyårsafton. Ungdomsgårdarna riktar sig till 10-12-åringar och 13-16-åringar. Majoriteten av dem som var ute och bråkade var äldre enligt både polis och personal som rörde sig i området.
  – Det är svårt att veta exakt vad det handlade om. Men oavsett om det handlade om mannen som polisen sköt eller om de unga männens situation så är det svårt för oss att göra något åt det. Är man tjugo år och inte har något arbete är det lätt att bli frustrerad. Det är många som har det så här ute, säger Sussie Johansson som är chef för gårdsverksamheten i Husby, Akalla och Rinkeby.

Bland unga som intervjuats i olika medier har det förekommit åsikter om att polisen har varit för brutal och att det gjort upploppet värre. Även om ingen i personalen direkt vill hålla med om den bilden så tycker de att relationen med framförallt polisen kunde vara bättre.
  – För 10-15 år sedan fanns det en kvarterspolis här. Vi kände dem och de oss. Alla visste vilka de var. Så är det inte nu, säger Abraham.
  – Polisen kan komma in på gården i Rinkeby ibland med armarna i kors utan att ens säga hej och leta efter någon. Det känns inte bra. Det skulle vara bättre om de kom in och sa hej satte sig ner i fem minuter och prata med oss i personalen för att sedan leta, säger Kawsar Ali Mohamed.
  Personalen har pratat mycket om vad man ska göra för att förbättra relationerna och samarbetet med både räddningstjänsten och polisen.
  – Det blir ju många förslag när man sitter och pratar. Men ett är att brandmän och polis skulle kunna delta i fotbollsmatcher med ungdomarna så att de lär känna varandra, säger Thomas.

Hasret Bozarslan som själv är uppväxt i Husby skulle också vilja öka kontakterna mellan unga i Stockholms många stadsdelar. Hon har själv gått i skola i innerstaden och tror att det skulle vara bra om alla fick se andra sidor av Stockholm än Husby.
  – Många tycker inte att de bor i Stockholm. Det skulle vara bra om elever i olika stadsdelar kunde ha kontakt med varandra. Någon typ av fadder system eller så, säger hon.
  Personalen är överens om att det krävs arbete från politiker och makthavare på riksplanet för att ge förorterna bättre förutsättningar. Samtidigt fortsätter deras eget arbete med att nå och stötta de unga, det arbete som är en del i vardagen för alla dem som arbetar med ungdomar i Stockholmsförorten.
  – Det handlar om att läsa läxor med dem, att stötta så de klarar skolan och att lyssna, men lika mycket att göra roliga saker och visa dem världen utanför Husby, säger Sussie Johansson som själv arbetat länge på gården innan hon blev verksamhetsansvarig.

Just nu handlar det också mycket om att ta till vara alla engagerade människor som vill att Husby ska få ett bättre rykte. Det finns ett stort antal föreningar och religiösa samfund som vill verka för det tillsammans med stadsdelens personal. Inom kort kommer man att ha ett stort föräldramöte för att bland annat diskutera hur man ska samarbeta bättre. Hasret är en av dem som varit ute och satt upp lappar om det över hela stadsdelen.
  – När jag var i den turkiska moskén kom det fram en man och frågade om det var något viktigt jag satte upp. Han tittade på pappret om mötet och nickade åt mig. Det här är viktigt sa han, berättar hon och ler.