– Man är kapten på sin egen skuta och får ta sina egna beslut. Jag gillar att köra Stockholm-Arlanda, det är inte massa stopp för att släppa av och på folk som på stadsbussarna. Det är klart att det kan kännas ensamt ibland men det är en del av jobbet.
  Förra året fick hon en guldklocka av sin arbetsgivare för lång och trogen tjänst. Den sålde hon och köpte en klocka som hon gillade bättre, en Seiko i gulmetall som är lite mer robust.
  – Jag är en klockmänniska och väldigt petig med mina klockor. Jag vill trivas i den, men jag ser ändå det här som den klockan jag fick efter 25 års tjänst.

Dagen till ära åt jubilarerna middag på restaurang och fick ledigt med full lön resten av dagen. Men det är uppskattningen däremellan, de små gesterna som egentligen är det viktiga, menar Pia.
  – Flygbussarna är en bra arbetsgivare, de ger mig arbetspass som passar så jag kan pendla hem till Uppsala med tåget. När jag fyller 60 om två och ett halvt år funderar jag på att gå ned i tid. Så man hinner leva lite mer, men man ska ju ha råd med det också.
  Hade du blivit bussförare igen om du gjort om ditt yrkesval i dag?
   – Ja, det hade jag nog. Jag trivs med att köra buss, även om det är slitigt ibland med onaturlig arbetsställning och biljettmaskiner som krånglar. Det är härligt att köra ute på motorvägen och filosofera.

ID. Pia Öberg

Ålder: 58 år.
Yrke: Bussförare på flygbussarna.
Bor: Uppsala.