”Visa respekt för era vapen. De är era nya mammor och pappor.” Det är nyckelrepliken i den omskakande skildringen av en barnsoldats öden under ett par års tid i ett krig, någonstans i Afrika. Vi får följa Komona, som vid 12 års ålder kidnappas av en rebellarmé. De tvingar henne att först avrätta sina föräldrar för att sen bli soldat. Det är brutalt och plågsamt förstås men så småningom kommer små, små ljuspunkter in i Komonas liv, vilket gör filmen uthärdlig.

I början blir jag irriterad över att kriget känns så sammanhangslöst, vem krigar med vem och varför? Sen inser jag att det är just så ett krig antagligen måste upplevas, för en 12-årig flicka som plötsligt kastas in i det med huvudet före. Och poängen är inte att göra film om ett krig utan filmen handlar om människorna och framför allt barnen i detta krig.
  Det är närgånget skildrat och att en flicka har huvudrollen ger en extra dimension. Rachel Mwanza i huvudrollen är fullkomligt fantastisk.
  Gå och se, om du har möjlighet!