Djuren blir som hennes familj

Termometern visar minus tio grader, solstrålarna smeker iskristallerna på marken och det luktar stall trots att inga hästar syns till. I en av stallets boxar sitter Rosanna Franzén med tapiren Jonas. De ser ut att ha det mysigt ihop men Rosanna poängterar att yrket inte är så gulligt och pluttigt som många tror. Mestadels består arbetet av ganska äckliga saker. 

Rosanna är utbildad djurvårdare med inriktning på djurpark och har arbetat på Kolmården sedan 2007. Hon ansvarar för rovfåglarna på avdelningen som kallas Sydamerika. Här finns förutom rovfåglar även emuer, vattensvin och tapirer. Hennes yrkesval präglar hela hennes personlighet. Hon bor i skogen ett stenkast från sin arbetsplats och tar ofta med sig arbetet hem. Inte djuren i sig utan i tankarna.
  – Det här är inte bara ett jobb, det är mycket mer än så! Jag kan inte koppla om för att jag slutar för dagen. Om ett djur är sjukt så känner jag för det och de känslorna går inte bara att stänga av, säger Rosanna.
  Djuren blir till hennes familj och Rosanna måste själv ta beslut om ett djur ska förflyttas eller ibland till och med avlivas.
  – Jag måste alltid ha djurets bästa i åtanke, aldrig låta mina egna känslor avgöra, säger Rosanna.

Rosanna Franzén sätter sig i en bensindriven golfbil och åker ner till räddningsstationen. Där finns fåglar som blivit skadade och väntar på att komma ut i naturen igen. Hon ger fåglarna mat och ser efter om det går åt rätt håll.
  Hennes arbete varierar stort beroende på säsong. Under sommarperioden när djurparken är öppen håller hon i shower, visningar och träning utöver de vanliga uppgifterna. Arbetstiderna är ofta längre. På vintern tränas fåglarna inte lika mycket. Det kan bero på flera orsaker. Vissa arter sitter ute i stora burar och kräver extra mycket mat för att hålla värmen uppe. Då har de inte samma ork att träna. Andra arter sätts i häckningspar för att bli föräldrar.
  I dag står det städning, matning och aktivering av fåglarna på schemat. Rosanna klipper ett par möss till småbitar som hon ska ta med sig till fåglarna som godisbitar. Att det blev rovfåglar för Rosanna var inte en självklarhet. Snarare tvärtom.
  – Jag var lite rädd för fåglar när jag kom hit men insåg snabbt att de är de bästa djur­en. Fåglarna har mycket olika karaktärer och är tydliga i sitt kroppsspråk, säger Rosanna och visar några fågelrörelser. 

Berguven Pontus är lite av parkens favorit. Han har inga problem att tolka Rosannas rörelser och följer henne med blicken och hela huvudet. Samspelet paret emellan visar sig tydligt när han sitter på hennes hand, de rör sig nästan som i en dans. Hon pratar med honom och han visar upp alla sina färdigheter som att flyga till en utvald gren eller stanna kvar på marken trots att Rosanna går därifrån. I utbyte får han lite godis. Den positiva förstärkningen används i träningen med alla djur.
– Det är så med djur, det som är belönande vill de göra. De flyger heller inte iväg för de har ett tryggt revir här, de får den mat de behöver. Det är som att vi skulle komma hem och maten står på bordet, då går inte vi till affären för att handla och laga egen mat, säger Rosanna och skrattar.