Elsa Billgren älskar vintage

– Öppningsdags, säger hon förtjust när hon kliver ned för trappan till butiken Beyond retro på Drottninggatan i Stockholm klockan elva en tisdag.
  Ett bra tillfälle att handla, förklarar hon, eftersom butiken är nystädad och ganska tom på folk.
  Elsa Billgren går direkt till rummet med gamla brud- och festklänningar. Man måste veta vad man letar efter och Elsa själv samlar på brudklänningar.
  – När det gäller en själv är man ju storleksbunden men jag försöker att inte tänka så utan jag tänker på vad som är ett bra fynd. Om det är till mig eller någon annan spelar inte så stor roll för det är själva jakten och rotandet som jag tycker bäst om.
  – Den ser jag direkt att den är från tidigt 60-tal, berättar hon när vi får syn på en ljusrosa balklänning på en skyltdocka. På 60-talet ville man se ut som ett barn och då höjde man midjan, sömmen går tre kvarts ner för brösten för då får man en liten byst.

Är man van vid affärer som H&M och Gina Tricot kan det vara svårt att uppskatta vilken storlek kläderna har, säger Elsa.
  – Storlekar kan vara den sämsta uppfinningen, den säger inget om verkligheten.
  – Jag ser att det är en 32:a eller 34:a, och passar den på en skyltdocka så passar den ju inte så många.
  Elsa anser att man måste ha med sig en kompis och man ska våga fråga personalen efter det man söker.
  – I en riktig vintage-butik har de stenkoll, det är som att personalen på Ica vet var fisken finns. Så det första man gör är att prata med dem i kassan. Jag brukar till och med fråga ”vad är det bästa ni har i dag?”.

Elsa Billgren ger rådet är att prova mycket kläder. Storlekar gillar hon inte.

Elsa är snabb och effektiv när hon går i en affär. Här hittar hon inget i dag. Hon kollar på en färgsprakande klänning från 50-talet och konstaterar att den skulle passa, men den går bort eftersom den är ärmlös. Det gillar inte Elsa.
  I en butik som Beyond retro kan man lätt bli trött när man ser alla kläder och undra: Var ska jag leta någonstans? Elsa tittar efter klänningens längd och att den har ärm. Sedan kollar hon färg och mönster, då slipper hon titta på vartenda plagg.
  Hur vet man vad som är ett kap?
  – Det kan man inte avgöra åt någon annan. Viktigast är att man ska njuta av kläderna och bära dem, inte lägga ned dem i en låda. Men man kan tänka ju äldre desto bättre och ju helare desto bättre. Om den är jättegammal och hel kan jag lägga mer pengar.

Nyproducerade kläder i retrostil är modernt, men Elsa gillar det som är gammalt på riktigt.
  – Jag gillar vad de gamla kläderna gör med kroppen och med fantasin. I dag är det en söm på varje sida, det hjälper ju inte dig. Gamla kläder ska forma dig medan nya plagg ska hänga på kroppen. Vi ser kroppen som en galge, det gjorde vi inte förr.
  Elsa menar att alla människor i alla åldrar kan ha vintage, begreppet är lika brett som begreppet kläder. Elsas tips till nybörjare är att leta efter accessoarer, som en festväska eller ett skärp.
  – Alla kan hitta något. Jag tycker att vi ska krossa myten att äldre kvinnor måste gömma sig i tält. Man kan försöka vara lite mer modig.

Vi lämnar butiken och promenerar Drottninggatan ner. Elsa svassar fram på sina klackar, som dock inte är vintage, hon blandar nytt med gammalt.
  Mycket av sina kunskaper har Elsa fått från sin mamma, som hon hängde med till second hand-butiker som barn. Hon är påverkad av sin uppväxt med konstnärsföräldrarna Helene och Ernst Billgren som såg det estetiska värdet i gamla ting. Också det att våga göra sin egen grej har föräldrarna inspirerat till. Elsas yrkesliv är spretigt: bloggare, programledare och att leta bröllopsklänningar som hon hyr ut till brudar. Och nu har hon gett ut sin första bok, ”Elsa Billgrens vintage”.

Hon har ingen utbildning utan fick jobb på ZTV när hon gick teaterlinje på gymnasiet. När hon jobbade som pressansvarig för Beyond retro upptäcktes hon av tv-programmet ”Antikdeckarna”. I dag är hon programledare för ”Äntligen hemma”.
  – Jag har bara hängett mig åt det jag tycker om och eftersom jag har en hyra att betala så har jag hittat sätt att tjäna pengar på det.
  Vad ville du bli när du var liten?
  – Jag ville först bli balettdansös, men jag är ingen trippare, jag är en klampare. Sedan ville jag bli florist och det kan jag förstå nu, jag gillar ju att arrangera.

”Som barn ville jag bara hålla i fina saker och nu har jag bejakat det genom mitt jobb”, säger Elsa Billgren.

Inne i Elsas ateljé kryllar det av vit spets och tyll, här är det bröllopsklänningar för hela slanten. Några festklänningar i andra färger sticker ut. Till exempel en knallrosa, överdådig klänning som Elsa bar på sin egen bröllopsfest. Elsa visar olika klänningar och berättar hur man känner igen olika epoker. Om det saknas lapp är det antingen ett gammalt eller hemmasytt plagg. Ju mer information som finns på lappen desto nyare är plagget. En klänning från 40-talet har ofta holkärm och V-ringning medan en från 50-talet har en enda midjesöm, rundad hals och vid kjol.

Elsa började samla på gamla bröllopsklänningar innan det blev populärt att gifta sig i vintage. Nu kommer blivande brudar hit nästan dagligen för att hyra en klänning till sin stora dag.
  – Jag har alltid gillat plastdiamanter, mega-girlie och mega-Disney.
  Men som liten flicka klädde sig inte Elsa i prinsessklänningar. Hon tog på sig trasiga jeans eftersom det var vad andra barn hade på 90-talet.
  – Jag kände att jag var tvungen att trycka ner sidan av mig som ville vara som Marilyn Monroe när jag var åtta år. Som barn ville jag bara hålla i fina saker och nu har jag bejakat det genom mitt jobb. Ibland träffar jag kvinnor som inte vågar bejaka sin ultrafemininitet, det har ju ganska låg status.

Det var i gymnasiet när hon pluggade teater som Elsa fick möjlighet att utforska tyll och gamla kläder i kostymförrådet. Och hon tycker det är spännande att plocka in de konservativa 50-talsklänningarna i sitt moderna liv med en jämställd relation och icke-konservativa värderingar.
  Är det verkligen sant att du inte äger några byxor?
  – Ja, det är sant. Och det beror på att jag aldrig har sett några byxor som är lika fina som en klänning. Jag är känslomässig när jag handlar.