För det där med ”märket” på 6,8 procent, som är mantra för Medlingsinstitut, regering och arbetsgivare, är ingen helig vetenskap. Den kamp Kommunals avtalssekreterare  Lenita Granlund förra året tog för ett högre ”märke” för lågavlönade kvinnodominerade grupper fick hon inte gehör för, men förs nu även av internationellt välkända ekonomer.

Okej, jag hårdvinklar. Ekonomerna pratar inte  svenska ”märken” för löneökningar, utan om alltför hårda mål för inflationen, dvs godkänd prisökningstakt. Att för höga prisökningar är skadligt var en sanning för 1980-talet när inflationen låg runt 7-8 procent, nu gäller det omvända; flera år med lägre  inflation än vårt ”tak” på 2 procent har resulterat i en ekonomi på lågvarv och stigande arbetslöshet –  men Riksbanken, finansministern och S-ledningen har inte upptäckt det än.  I mars i år var inflationen noll. I februari  minus 2 enligt KPI, konsumentprisindex.
  ”Lagom” inflation är runt 3-4 procent, enligt många ledande ekonomer. Och detta kräver att priser, liksom löner får öka, det ger fart till ekonomin. För låg inflation får ekonomin att backa, efterfrågan sjunker liksom antalet sysselsatta som får lön. När Medlingsinstitutet och Svenskt Näringsliv gläds för att löneökningarna inte ”rusar iväg” skulle det i stället kunnat låta: ”Vi kan gott höja lönerna till de lägst avlönade lite mera, då ökar köpkraften och det gynnar hela Sverige.” Starka fack är med andra ord bra för både ekonomin och löntagarna.  Både svenska och tyska löneökningar har varit för små under flera år, anser exempelvis Sandro Scocco, chefsekonom på Global utmaning.

Sverige har budgetöverskott sen snart 20 år. I affärerna med omvärlden ligger vi på plus. Våra grannar köper mer av oss än vi av dem. Men nu har de krisande EU-länderna inte råd. Att  använda en del av vårt sparade kapital för investeringar, så att de får sälja till oss, är ett vinnande recept. Tåg, järnvägsräls, byggmaterial,  sjukhus, det saknas inte behov i Sverige! Vi är som den snåla bostadsrättsföreningen som struntar i stambytena för att avgiften ska hållas nere. Nu är det dags att tänka om. Höj inflationsmålet, snåla inte med löneökningarna, investera budgetöverskottet i saker som ger jobb och inkomster – här och utanför Sverige!