Lågavlönat slit på Atens vattenverk
De arbetar på vattenbolaget i Aten och alla har fått lönerna sänkta med 40 procent. De tvingas låna pengar av varandra och av släktingar. En av dem är Kostas. På frågan hur de tänker om framtiden blir svaret: Den vågar vi inte tänka på, men solen skiner i alla fall.
Driftsteknikerna Kostas Filippopoulos och Giannis Panagiotou på vattenverket Galatsi i Aten.
Kostas Fillippopoulos håller på att kontrollera vattenfiltret i en pump vid en av bassängerna på Galitsis vattenverk i utkanten av Aten. Det är nära 30 grader och sol. Han berättar om hur regeringen har sänkt hans lön i samband med den ekonomiska krisen. Medan han förr tjänade motsvarande 18 000 svenska kronor får han nu bara 10 800 kronor, inklusive övertid efter 27 års anställning. Han har tre barn att försörja och unnar sig numera inte ens en kopp kaffe på något kafé. Plötsligt råkade hans son ut för en olycka som krävde specialistvård. Han var tvungen att skrapa ihop 27 000 kronor. Vänner och nära släktingar lånade honom pengarna och han vill betala tillbaka.
 Manoli Mastorakis. |
För honom och andra spelar det ingen roll om det är drachmer eller euro. Det handlar om mat för dagen. De köper på kredit i bageriet och kläder på second hand butiker. Barnen går först, intygar de.
– Det finns till och med barn här i landet som svimmat av hunger i skolan, berättar den pressansvarige Olga Tsimidaki.
Hon säger att krisen gjort dem till en stor familj. De ställer upp för varandra. Barnen måste ha anteckningsblock och pennor i skolan. Det bistår vattenbolaget med. Det finns en personalläkare i ett litet rum vid vattenverket. Där går det att få lite medicin.
– Annars brukar vi tipsa varandra på Facebook var vi kan köpa billig medicin, om den råkar finnas, säger Olga.
Personalen har minskats från 5000 personer till 2 485. Arbetsgivaren anser att det skulle räcka med bara 2000, men det tycker inte driftsteknikern Manoli Mastorakis.
– Det är svårt redan nu när vi ska fixa vattenläckor med färre personal, säger han.
Vattenbolaget är på väg att säljas. Det kräver trojkan, det vill säga EU-kommissionen, IMF och ECB, den europeiska centralbanken. Detta ska bidra till att minska Greklands skulder. Förre vd:n för vattenbolaget, Stelios Stavridis, är nybliven chef för fonden, som genomför Greklands privatiseringsprogram. Säljer gör han gärna för han är helt övertygad om att staten är inkompetent att sköta företag. Fackets representant
 Christos Kiossos. |
Christos Kiossos säger däremot:
– Det betyder krig. Facket har vänt sig till domstolen. Vi ifrågasätter om det enligt författningen är tillåtet att privatisera vattenbolag.
I tre dagar har facket redan ockuperat vattenverkets huvudkontor och strejkat i protest mot sämre löner och privatisering.
Han tycker att politikerna och vd:n Stavridis har svikit. Först gav de signaler om att inte sälja, men sedan ändrade de sig. Christos har varit positiv till EU. Nu känner han sig som han behandlas som en fattig släkting.
– Jag är stolt och brukar behålla mina bekymmer för mig själv. Men nu kan jag inte tiga.
Ordförande i fackförbundet OME EYDAP, Vaggelis Dimoudis, som håller på med EPSU:s kampanj om vatten som en mänsklig rättighet. På affischen står nej till privatisering.
På fackförbundet OME EYDAPS huvudkontor i centrala Aten visar ordförande Vaggelis Dimoudis affischer med budskapet nej till privatisering. Snart har facket samlat in 9000 namn till Europafacket EPSU:s kampanj om vatten som en mänsklig rättighet. Mest oroad är han hur medlemmarna ska få vardagen att gå ihop.
– Det har begåtts många misstag i den grekiska politiken men trojkan verkar inte begripa den låga kvalitén på livet, som nu drabbar de grekiska arbetarna, säger han.
