Det var det första du sa
Bredvid varandra och jämt
Hade det varit jag som bestämt
Det var alltid jag som vann
Som kunde lite bättre än vad du kan
Men den sekunden blev det så
Att du fick hjälpa mig att gå
Allt du fick göra
Alla skrik du fick höra
När jag ramlade omkull
Stod du upp för min skull
Jag blev både skör och svag
Du hjälpte mig så varje dag
Jag har kämpat, gråtit och svurit
Du har tröstat, tagit i och burit
Genom smärtan och alla bakslagen
Då jag har varit helt självupptagen
Och än är det lång tid kvar
Tills jag är lagad och klar
Frisk, stark och bärbar
Då du kan släppa ditt ansvar
Härmed tar jag tillfället i akt
Att säga nåt jag vill ha sagt
Nu tackar jag dig av hela min skål
Du är för evigt min största idol
I styrkan du har ligger jag i lä
I owe you ♥ //Ditt tacksamma högerknä