Konstnär bjuder in till gemenskap

När jag kommer till Bräcke på Hisingen i Göteborg bjuder konstnären Malin Bellman in mig till sitt konstverk ”Ta rast med mig”. Med blå tejp skapar vi oss ett utrymme på 1,5 x 1,5 meter och ställer äggklockan på 20 minuter. Så länge ska vi prata med varandra. Malin häller upp kaffe från en grön termos. På det här viset ska Bräckes anställda bjuda in någon de aldrig haft rast med förut.
  – Dels vill vi lyfta behovet av att ta raster, alla hinner inte ta sina raster och så ska det ju inte vara. Och dels är det ett lekfullt sätt att bjuda in någon som man aldrig har druckit kaffe med förut, säger Malin Bellman.

Syftet är att skapa större gemenskap bland personalen och luckra upp såväl osynliga som synliga gränser. Habiliteringsassistenten Mikaela Johansson jobbar med barn och unga som har olika funktionsnedsättningar. Hon berättar att hon knappt visste vilka som jobbar på avdelningen vägg i vägg med hennes.
  – Det har inte varit ett problem, men det känns lite tråkigt att inte veta vilka som jobbar här. Man är lite rädd för att gå in till en avdelning där man inte känner sig hemma, men nu kan jag gå dit för att det är trevligt.

Malin Bellman.

Malin Bellman träffar personalen varje vecka under ett år. Nu har halva tiden gått. Projektgruppen har tillsammans med Malin diskuterat fram vad de vill utveckla på arbetsplatsen och skrivit en handlingsplan. Nu ska den förankras hos övrig personal. Till att börja med ska alla prova ”Ta rast med mig”. Nästa steg är att börja odla och göra fint i parken. Eftersom det inte finns någon mötesplats där man möts över enhetsgränserna är tanken att parken ska kunna fylla det behovet.
  – Parken ska bli deras, de ska känna att ”jag äger den här parken”. De ska få ett närmare förhållande till sin arbetsplats för man tillbringar så mycket tid på jobbet. Det kanske blir roligare att gå till jobbet om jag har en vinbärsbuske att ta hand om, säger Malin Bellman.
  Som konstnär är hon intresserad av att ta plats i offentliga miljöer, hon har bland annat cyklat på en motionscykel i rusningstrafik på en cykelbana i centrala Göteborg.

Till en början tyckte de anställda att det var lite flummigt att inte veta vad projektet skulle handla om. Malin Bellman tror att det är just det som är styrkan, att det inte finns ett färdigt paket, utan det är personalen som kommer fram till vad de behöver.
  En första utmaning för Malin var att få personalen att förstå att projektet är till för dem, inte för brukarna. Stödpedagogen Johanna Delersjö håller med.
  – Det är en helt ny vinkel att det handlar om personalen och inte om brukarna, man är så van att fokus är på dem. Det var svårt att tänka om men det börjar släppa. Om man mår bra själv, blir man bättre på att vårda.

Flera i projektgruppen säger att de har svårt att hinna ta sina raster. Malin understryker att allt i projektet ska göras på betald arbetstid. Projektgruppen hoppas att det faktum att frågan om raster lyfts i projektet, kommer leda till att man hittar lösningar på problemet.
  Förutom omsorgspersonal ingår Bräckes marknadsavdelning i projektet. I gruppen har personalen fått upp ögonen för varandras förutsättningar och arbetsuppgifter.
  – Vi i huvudbyggnaden fikar både på förmiddagen och eftermiddagen. Det hade inte slagit mig att de inte hinner ta rast. Vi kan bara lämna våra datorer, säger Liselott Grimroth från marknadsavdelningen.