Lägstalönerna halkar efter

De lägsta lönerna, för dem som fyllt 19 år men nödvändigtvis inte är utbildade, höjs de kommande tre åren med sammanlagt 1 360 kronor. Medan den högre lägstalönen och lönerna generellt ska höjas med 1 700 kronor.

Enligt Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund var den lägre höjningen ett sätt att få igenom en annan förändring vad gäller lägstalönerna. Tidigare krävdes ett års sammanhängande anställningstid för att kvalificera sig för den högre av lägstalönerna. Nu räcker det med sammanlagd anställningstid, vilket förbättrar för vikarier.
  – Det var prioriterat från vår delegation.  Det var en väldigt viktig fråga att man kan räkna samman anställningstiden i stället. Det var det bytet som gjordes kan man säga, säger Lenita Granlund.

Men fenomenet att höja lägstalönerna mindre än övriga löner är inte nytt. Handels gjorde samma typ av uppgörelse i år. Och i Kommunals avtal med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, skedde precis samma sak 2010 och 2011 då båda lägstlönevarianterna höjdes med 80 procent av värdet på övriga löneökningar.
  Är det här en princip som nu etablerats i avtalen?
  – Det kan jag inte svara på. Fick vi bestämma skulle vi inte ha några fixerade lägstlöner alls, säger Ingela Gardner Sundström, ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation.

Enligt SCB:s statstik fick arbetare i kommuner och landsting 2010 och 2011 ut mindre i löneökningar i genomsnitt än vad löneavtalen var värda. En förklaring kan vara att lägstalönerna tillåts släpa efter. En annan förklaring kan vara det stora antalet deltidsanställda i kommun- och landstingssektorn.