Arnholm tveksam till lag om heltid

Maria Arnholm (FP) har varit jämställdhetsminister sedan 21 januari 2013. Vi träffas på hennes tjänsterum några trappor ovanför Drottninggatan i Stockholm för att prata om kvinnors löner och villkor på arbetsmarknaden.
  KA rapporterar om uppdelade arbetsdagar och ökad stress. Varannan kvinna i offentlig sektor arbetar deltid och 100 000 kvinnor har gått ner i arbetstid för att vårda en anhörig. Är detta en fråga för dig?
  – Verkligen. Heltid som norm och en professionell syn på det man gör i vård och omsorg är första trappsteget att ta. Om jag i samtal med kommun- och landstingspolitiker talar om vad de ska prioritera så tycker jag att det är där de ska börja.
  Samtidigt vill du inte ha en lag om rätt till heltid?
  – Jag är tveksam till att lagstifta. Det är möjligt om man ser att det inte händer på något annat sätt att man börjar med att fatta beslut över offentlig sektor. Men det är viktigt att man lämnar ansvar till arbetsgivare i kommuner och landsting.
  Sedan den borgerliga regeringen tillträdde 2006 har den ekonomiska ojämställdheten ökat. Mäns disponibla inkomst har ökat mer än kvinnors. Hur stämmer det med ditt tal om mer rättvisa löner?
  – Jag vill inte lösa löneskillnaderna genom att höja skatterna för dem som tjänar mest och ge det till dem som tjänar minst. Jag vill att kvinnor ska få mer i plånboken för att de får högre löner, inte för att vi ger dem mer bidrag och tar annan skatt någon annanstans ifrån.

Regeringen har själv konstaterat att den förda politiken gagnar män, eftersom de i genomsnitt har högre lön och arbetar heltid i större utsträckning än kvinnor.
  Lägg därtill jämställdhetsbonus, rutavdrag och läxrut, som främst används av medel- och höginkomsttagare i kärnfamilj.
  Andra grupper har svårare att få del av regeringens reformer. Till exempel arbetslösa, sjukskrivna och deltidsarbetare. Och lågavlönade ensamstående småbarnsföräldrar.
  Är det ett jämställdhetsproblem att de har få möjligheter att ta del av det som din regering lägger skattepengar på?
  – Jag tycker att det är bra med rut- och jobbskatteavdrag. Jag tycker att det är jättebra att många kvinnor med låga löner får en månadsinkomst extra på grund av jobbskatteavdraget.
  – I den senaste budgeten har regeringen lagt pengar på bostadsbidrag till ensamstående. En lång rad av vad regeringen gör handlar om att skapa jobb och om att ha en ekonomi i balans och hålla bukt mot arbetslöshet.
  – Det är också jättebra för alla fattiga ensamstående kvinnor att vi har en bra ekonomi i Sverige. I Grekland, för att ta det mest extrema exemplet, är det inte ovanligt att ensamstående mammor tvingas lämna bort sina barn för att de inte har råd att försörja dem.
  Men kan du som jämställdhetsminister se att lågavlönade LO-kvinnor har en verklighet som kräver andra politiska lösningar?
  – Ja, absolut. Ett uttryck för det är att man, trots att man ser att det får marginaleffekter, höjer bostadsbidraget för ensamstående kvinnor, för att man ser att det finns något som man måste göra.
  Men du har inga andra förslag?
  – Jag har inga andra förslag just nu.

Många borgerliga företrädare har talat om att sänka ingångslönerna. Finansminister Anders Borg har till exempel sagt att de höga ingångslönerna i offentlig sektor kan vara så höga att de hindrar nya jobb.
  Maria Arnholm vill inte heller höja dem. När jag frågar om hon känner till vad ingångslönerna ligger på inom Kommunals avtalsområden, svarar hon att hon vet det ”ungefär”.
  Svaret är att ingångslönerna i det nya avtalet för kommun- och landstingsanställda är 18 970 kronor för den med utbildning och 17 160 för den som saknar utbildning. Löneutvecklingen därefter är begränsad, snittlönen ligger på 22 200 kronor.
  Kan du som minister göra någonting för att få upp lönen för de här yrkena?
  – Jag kan inte säga exakt vilka tio beslut jag ska fatta för att det ska bli rättvisa kvinnolöner om fem och ett halvt år. Det jag kan göra är att verka för ett jämställt föräldraskap, för en effektiv diskrimineringslagstiftning. Jag kan som arbetsgivare i staten se över hur vi jobbar med våra löner, jag kan som partivän och del av ett politiskt system påverka politiker i kommuner och landsting, föra samtal med dem, inspirera dem för att höja lönerna, jobba med heltidsfrågan. Jag kan som biträdande utbildningsminister jobba med vuxenutbildning, yrkeshögskolan… Göra det till en fråga som är så högt upp på så många dagordningar som möjligt.

Som många andra ministrar talar Maria Arnholm om att det är politikerna i kommuner och landsting i form av arbetsgivare som ansvarar för kommunalarnas löner och arbetsvillkor. Då ska inte staten gå in och styra. Samtidigt är det just det regeringen gjort när det gäller satsningen på karriärutveckling för lärare. Den reformen ska när den är utbyggd få kosta 880 miljoner kronor per år – ett riktat statsbidrag som skapar ekonomiskt utrymme för kommunerna att höja lärarnas löner.
  Kan det bli aktuellt med någon särskild satsning också för lågavlönade kommunalare?
  – Jag är för ny och kan absolut inte säga att det ska vi göra eller det ligger inom den närmaste tiden… Men när jag berättar om de här 880 miljonerna till lärarna så är det ju för att illustrera att det finns sätt att agera.  Jag tycker att det är intressant att peka på det för jag ser att där finns ytterligare en sträng att spela på. Men vi kan inte ha en stor superstat som gör allting, jag kan också tycka att kommuner och landsting ska ta sitt ansvar.

Arnholm framhåller att det faktum att kvinnor tar merparten av föräldraledigheten påverkar alla kvinnors löner. Hon håller med om att man utifrån forskningen kan säga att de två ”pappamånaderna” har haft större effekt på mäns uttag av föräldraförsäkringen än jämställdhetsbonusen (som betyder att ett föräldrapar får mer pengar ju mer lika de delar på föräldraledigheten).
  Trots det vill regeringen öka bonusen i stället för att införa fler ”pappamånader”.
  Varför inte införa ytterligare en ”pappamånad” i stället och använda ett sätt som man redan sett får stor effekt?
  – Svaret är att vi tvekar inför detta för att vi förändrar i en försäkring som många tycker fungerar bra. Det är ju det som får alla partier att tveka. 
  Konflikten står alltså mellan valfriheten och mer jämställda löner och då väljer ni bort de jämställda lönerna?
  – Ja… det är verkligen ett sätt att uttrycka det. Om vi flyttar om i försäkringen tar vi ifrån folk valfrihet, då tar vi bort någonting som människor har vant sig vid. Jag är inte främmande för att göra det, men det är den målkonflikten som finns där.
  Du vill inte ta valfrihet från någon samtidigt som du uttrycker att dagens uttag av föräldraförsäkringen påverkar alla kvinnors löner. Är det då rätt att en grupp föräldrars valfrihet får påverka alla individuella kvinnors villkor på arbetsmarknaden?
  – Jag har inget bättre svar än att det är en avvägning.
  Du är också biträdande utbildningsminister. Vad tycker du om läxrut?
  – Det är rimlig skattepolitik, men har inget med utbildningspolitik att göra. Det är skolans uppgift att se till att barn och ungdomar får en bra utbildning.