På tåget till S-kongressen läser jag tidskriften Fronesis temanummer Socialdemokrati från 2010. Det inleds med en annan metafor än den familj Stefan Löfven talade om igår. Olof Palme talar om  socialdemokratin som en snigel, en bild författaren Günter Grass använt för att beskriva den reformistiska socialdemokratin. Palme säger i ett anförande vid SSU:s kongress 1975: ”Egentligen är det en poetisk bild av tålamodet, ihärdigheten, tryggheten.”

Kanske blir det ändå inte så våldsamt i afton, eller snarare i eftermiddag, trots 175 motioner och kamplystna ombud i vinstmotståndardistrikt från norr till söder. Under natten till idag satte arbetsgruppen till alla klutar och formulerade om till skarpare vinstkritik där de bland annat gick LO till möte om att kommuner ska få bestämma huruvida de enbart vill använda non-profitföretag. Möjlighet att kunna plocka ut vinst ska ”avsevärt begränsas” och krav på bemanning, personalkostnader eller andra kvalitetsrelaterade kostnader i välfärden, så att de inte kan vara väsentligt lägre i privata verksamheter än i motsvarande kommunal och landstingskommunal verksamhet.
  Förslag om nationella kvalitetslagar för ordning och reda i välfärden ska förbättra kvaliteten och avsevärt begränsa vinsterna, samtidigt som mångfald och valfrihet garanteras, skriver S.

Att etableringar ska kunna förbjudas av kommuner som så vill har funnits med redan tidigare men S slår fast att det inte är nog att bara kontrollera och mäta, som ju är möjligt och önskvärt redan i dag, i själva verket ledstjärnan för NPM, new public management.
  Kanske har dessa nya vässade formuleringar lugnat en del ombud som får väga kritiken mot den pragmatiska S-ledningens kamp för valfrihet mot mediabilden av våldsamma vinststrider – och ett oenigt parti i valrörelsen. Katalyschefen och vinstbekämparen Daniel Suhonens återhållsamma kommentar i partiorganet AiP tyder på att känslorna lugnat sig något. Även när S-märkta friskoleförespråkaren Widar Andersson diskuterade med LO:s Tobias Baudin i en mässmonter gick det väldigt fredligt till. Så fredligt att samtalsledaren Lotta Gröning ropade: ”Fegar du ur nu Widar!”  Att ställa krav på bemanning och förhindra etablering är krav som finns med hos både Kommunal och LO, som drivit på med delvis samma grundkrav, även om LO mer betonar non-profitlinjen.

Även för skolan, detta sorgebarn och just ni i starkt mediaintresse,  har formuleringarna skärpts ett par snäpp: ”För att motverka den växande skolsegregationen och för att säkerställa att barn och ungdomarmed olika bakgrund och förutsättningar möts och ges likvärdiga chanser, krävs att kommunerna som ansvariga för skolan får möjlighet att aktivt planera när och var nya skolor ska etableras. Kommunerna ska ges ett avgörande inflytande vid nyetableringar. Det ska krävas ett samarbetsavtal med den offentliga huvudmannen för att etablera en ny fristående skola. Staten ska därtill säkra den nationella likvärdigheten vid tillståndsprövningen av nya fristående skolor.”
  Om detta räcker för att komma tillrätta med dagens alarmerande skolsituation och den segregering med ett Sverige skoluppdelat i klass och etnicitet som fri etablering av  privat vinstdrivna skolor lett till är osäkert.

Men för att fortsätta med Olof Palmes liknelse: ”Snigeln med sugfoten fast förankrad i verkligheten och med känselspröten spelande mot framtiden. Och på väg mot den framtiden. Det jag avser är helt enkelt det urgamla drama som utspelas mellan utopin och verkligheten. Det har sina fördelar att ha en sugfot in i verkligheten.”
  S-snigeln med sin pragmatiska hållning till den reglerade kapitalismen kommer troligen att behålla sin sugfot in i verkligheten. Frågan är vilken verklighet den vill röra sig framåt mot.
  Debatten börjar nu!