Absolut fullsatt och med hög mingel- och kändisfaktor, för den som gillar politik: S-kongressen i Göteborgsmässan som samlas för att välja om sin partiledare Stefan Löfven har närmast rockkonsertstämning denna onsdageftermiddag. Mot en fond av ungdomar på scenen gör han entré med en rosenbukett i handen. Valberedare Berit Högman hinner knappt ta upp pappret så står hela kongressen upp och jublar. Och partiledaren drar igång sitt tal, fullt av goda föresatser och  bilder av ett Sverige som värnar både företagare och unga, som motarbetar rasism, erbjuder förskola på alla tider åt dem som behöver, erkänner Palestina, erbjuder heltid, begränsar visstiderna och är emot delade turer, som ger lärarna fria händer att ta hand om barn i stället för papper, och rätt att kompetensutveckla sig.  Vinsten i välfärden ska kraftigt begränsas och de dåliga företagen motas ut.

Han har många goda oneliners som: ”Det är inte summan på ditt bankkonto, utan tanken i ditt huvud som ska avgöra om du lyckas.” Eller: Läxhjälp ska ges efter behov, inte betalningsförmåga.
”Arbetslivet ska inte krossa drömmar, det ska förverkliga drömmar. ”
  Han vill se en rörelse ”framåt framåt alltid framåt, det är socialdemokratisk drivkraft.”
  Och Sverige ser Stefan Löfven som en familj där alla ska kunna vara fria och jämlika.
  Han ogillar att ”Sverige fortfarande har en manlig könsmaktsordning som behöver mötas med en feministisk agenda” och möts med starka applåder, men det blir lite märkligt ändå, denna bärande bild där ett folkhem kokats ner till en familj som verktyg för att förverkliga människors frihetsdrömmar. Familjen är fri och jämlik säger han, men den verkliga familjen skapar inte alltid den fria människan, utan bär  inom sig även fröet till det konservativa patriarkat och tvång han samtidigt vill bekämpa. Nej, metaforen haltar. Men hans engagemang för feminismen, här på kongressen är starkt när han talar om de miljoner en kvinna förlorar under arbetslivet bara på grund av sitt kön.
  – Det är ingen självklarhet det är en stöld, utbrister han och fortsätter, citerande författaren och Aftonbladets krönikör Katrine Kielos:
  Löneskillnaderna är bara ett symptom på ett djupare problem. Vi har en arbetsmarknad skapad av män för män blind för hemarbete.  Det vill vi ändra på. 

Löfven vill bygga ett samhälle från grunden där inte hälften av alla hålls tillbaks, där det delas lika på hemarbetet och där näringslivet inte väljer bort kvinnor. Han uttrycker sin avsky för en struktur där fega män med hot om våld försöker kuva starka kvinnor. ”Det slår mig rakt i hjärtat! Hot och hat ska inte stoppa feminismen!”
  Och så kommer det igen:
  – Vi ska framåt i respekt och jämställdhet. Vi är en familj, i Sverige finns inte vi och dom, i Sverige finns bara bara vi.

Den nyvalde partiledaren får förstås starkt bifall när han går SSU och LO till mötes och säger ja till en förstärkt jobb- och utbildningsgaranti inom 90 dagar för unga. Han har visioner om ett gränslöst och solidariskt Europa och världen därutanför där miljön inte missbrukas, frihet är möjlig och bättre villkor för alla kan uppnås och löntagare inte ställs mot löntagare. Det är upplyftande med en partiledare med visioner, även om de praktiska åtgärderna för att få lägst arbetslöshet i EU och en global svensk modell ännu inte finns på bordet.
  Men när han tar fram Pär Lagerkvist för att förklara hur viktigt det är att även satsa på bildning och kultur och på de ungas framtid så är det bara vackert: 
  ”Okunskap och oförståelse inför samhället skapar maktlöshet. Jag vill investera i ett levande kulturliv just för att du ska kunna se de gåtfulla tingen och hålla dem förundrad i din hand.”