”Ingen har orkat arbeta till 65”
Eivor Rasmussen, Inger Manai och Inga-Lill Trasthe lämnade alla arbetslivet i förtid. De förstår inte hur kommunalarna ska klara en höjd pensionsålder.
-- Hur ska det sluta när alla i vården är utstressade? undrar vårdbiträdet Eivor Rasmussen.
Hon är 67 år idag, och gick i pension vid 64. Då hade Eivor Rasmussen varit sjukpensionär på 25 procent de sista två åren.
– Jag fick en blackout en dag av all stress. Jag hade handlat till två gubbar och när jag satte mig i bilen visste jag inte vart jag skulle åka, säger Eivor Rasmussen som jobbade i hemtjänsten i Torup, utanför Halmstad.
Eivor Rasmussen. |
Det tog ett år att bli människa igen som hon säger. Egentligen hade hon behövt vara sjukskriven mer och jobba mindre.
– Jag var utarbetad. Jag kollade upp redan när jag var 61 om jag kunde gå tidigare. Men det fanns inte en möjlighet. Det skulle bli för dyrt.
Inger Manai från Bureå har också arbetat inom hemtjänsten. I december förra året valde hon att ta ut full pension vid 62 års ålder efter att ha haft sjukersättning på halvtid i några år.
– Jag har diabetes, högt blodtryck och det började bli jobbigt med armarna. Ska jag orka leva vidare måste jag få tid att ta hand om mig själv.
Hon är inte ensam om att gå i pension tidigt på sin före detta arbetsplats.
– Ingen av mina kollegor har orkat arbeta till 65 år, säger hon.
Även Inga-Lill Trasthe i Ryd blev sjukskriven de sista åren och tvingades gå ner i arbetstid. När hon fyllde 62 år valde hon att sluta sitt arbete på psykakuten.
– Jag fick ett avgångsvederlag när de skulle säga upp folk och tog det. Slutenvården är tuff att arbeta i.
Det finns de som orkar jobba kvar och vill det för den sociala biten.
– Men man ska få gå så tidigt som man vill om man behöver, säger hon.