Linda Lane – lektor vid Institutionen för socialt arbete i Göteborg och med en bakgrund inom kommunal omsorg – tycker att både arbetarklassens kvinnor och män fattas i samhällsdiskussionen.
  – Att så många skulle tillhöra medelklassen är ju en myt som vissa vill använda för att få andra att hålla käften. Ett maktmedel. Men majoriteten uppger att de tillhör medelklassen och är man inte en av dem är det på någon vis ens eget fel. Ingen vill ju vara den misslyckade och därför höjer man inte heller sin röst och finner en gemenskap i det. Det har brutits ned till individuella bekymmer och då diskuteras det inte.

Linda Lane har forskat kring debatten om livspussel, som hon menar har förvandlats till en diskussion om tid. Den utgår från att de flesta kan påverka sina arbetstider, vilket alla inte har möjlighet att göra. Hon menar att klasskillnaderna blir tydliga:
  – Det talas om att hinna med och de som har ekonomiska möjligheter kan köpa sig tid. Det uppmuntras till och med från politiskt håll. Men för dem med sämre möjligheter handlar det inte om tid, det handlar om arbetet. Om arbetsvillkor, stressen när mer ska göras på mindre tid och rädslan för att förlora arbetet. Livspusslet är en väldigt ensidig diskussion eftersom arbetslivet kopplas bort. Det är något man vägrar se och det handlar i hög grad om klasskillnader.
  – Det man vägrar se i debatten är att undersköterskan eller kassörskan inte kan laborera med sina arbetstider. Då måste man vara på jobbet. Alla har heller inte möjlighet att utnyttja rutavdraget. Alla har inte råd att använda rut, några har överhuvudtaget inte en inkomst att få skatteavdrag ifrån, andra har inte tillräckligt stor inkomst för att det ska fungera att göra avdrag, säger Linda Lane.