Det är midsommarafton och fröken Julie är ”galen”. Ägglossning, mens – ”hon har sina tider”, heter det i det här dramat. Den unga överklasskvinnan är flirtig och farlig och utmanar strukturer när hon förför Jean, anställd på godset. Jean är redan förlovad med kokerskan Kristine, som hela natten befinner sig i rummet intill köket där dramat utspelar sig. 

Vi skådar ett intressant och spännande maktskifte mellan överordnad och anställd, mellan man och kvinna. Det senare glappet verkar ha än större betydelse, det är fulare att vara hora än att vara dräng. Fröken Julie är en stolt och respekterad kvinna till att börja med.

Allt eftersom blottas hennes rispade handleder, hennes manshat och hennes desperation. När en faller är det någon annan som reser sig – Strindbergs Fröken Julie är en utmärkt gestaltning av maktförhandling. Och det gör sig minst lika bra på filmduken i Helena Bergströms regi. Extremt känsloladdat skådespeleri och fina bilder.