Lilla flickan Hushpuppy har det svårt på alla sätt. Hon lever i verklig slum i ett gudsförgätet träsklandskap i amerikanska södern. Levnadsförhållandena är så dåliga att vi ibland inte vet om det ska föreställa verklighet eller bara mardröm (och ibland kan ju detta vara ett och samma). Som om inte detta vore nog är hennes mamma försvunnen sen länge och pappan är alkoholiserad och snart också svårt sjuk.
  De redan uschliga villkoren försämras radikalt när en stor översvämning av Sandyproportioner drabbar träsklandskapet och snart är hela livet i gungning. Hushpuppy och hennes pappa Wink möter en iskall civilisation som försöker hjälpa de bort från eländet. En krock mellan det kliniska och det smutsiga som aldrig kan sluta väl.

”Beasts of the Southern Wild” är en märklig domedagssaga nästan helt berättad ur den på samma gång värnlösa som urstarka flickan Hushpuppys ögon. Märklig för att den inte liknar mycket annat som just nu går på biografen och märklig för att den vill berätta så mycket. Både ett familjedrama och ett civilisationsdrama, med kalvande isberg som återkommande bilder varslande om en än större katastrof.
  Det är svårt att värja sig, och det är bra.