Kriminalkommissarie Erik Winters poliskarriär avslutades, trodde vi, i en pool i Marbella 2008. Nu är han tillbaks som chef hos Göteborgskollegerna, mer disharmonisk än någonsin, ständigt balanserande på avgrundens rand, med sin tinnitus och en intuition på gränsen till galenskap.

Edwardson har slipat sin karaktär till fulländning, språket följer honom som en dyrbar handske, håller läsaren i nästan samma strypgrepp som Winter håller sig själv, när han slåss med sina demoner och sitt alkoholbegär. Den kliché som deckarhjälten alltid är – och måste vara – hanteras med imponerande elegans och skicklighet.
Storyn om kusligheterna i och runt huset vid viken på den mer välbärgade sidan är så snyggt hopknuten att det bara är att lyfta på mössan och gratulera! Vilken återkomst!