Önskad av:
Barnskötaren Agneta Bergsten från Hässleholm.
 

– Arbetsglädjen försvinner när man inte blir bemött och behandlad som om man hade något värde. Man vet att förskolorna skriker efter vikarier, samtidigt som de inte tar tillvara oss som har erfarenhet, säger Inki Ahlström i Dalum.
  Hon har arbetat som barnskötare i 30 år. Lika lång erfarenhet har Agneta Bergsten i Hässleholm. Liksom Inki har hon lämnat en fast tjänst och blivit timvikarie i samband med att hon flyttat till en ny stad och en ny kommun.
  – Det är inte mycket status kvar för barnskötare, tyvärr. Ingen sätter värde på erfarenheten efter många års arbete. De tar lika gärna folk utan utbildning och verkar inte göra någon skillnad mellan oss. Vik-arie som vikarie, sedan spelar det ingen roll om du är barnskötare eller outbildad. Men vår utbildning och erfarenhet borde ju ändå räknas, säger Agneta Bergsten.
  Deras vrede och frustration rör sig på flera nivåer. Det handlar om att den kunskap de har som barnskötare inte värderas när de blivit vikarier; varken i bemötande, lön eller arbetsvillkor. Det handlar om kontinuiteten och kvaliteten på förskolorna – som sist och slutligen också drabbar både den fasta personalen och barnen.

Agneta Bergsten, barnskötare i Hässleholm.”Barnskötare är ingen hobby, jag vill ha de som arbete”, säger Agneta Bergsten.
Foto: Fredrik Persson.

När Agneta Bergsten flyttade till Hässleholm för drygt ett år sedan mötte hon en verklighet hon inte var beredd på. Hon anmälde sig som vikarie men fick knapphändig information. Det var svårt att få besked om lönen och om vad som gällde om hon blev sjuk.
  De olika förskolorna ringer själv in vikarier, och det finns dålig kunskap om vilka vikarier som finns och hur och till vem man ska anmäla sig.
Agneta kan få ett sms eller ett telefonsamtal på morgonen om att en förskola behöver en vikarie. Men ibland när hon ringer upp har någon annan hunnit före och vikariatet är redan taget.
  – Det känns tungt. Och osäkert eftersom man inget vet från en dag till en annan. Det är ett väldigt hattande och det känns lite grann som att de tar första bästa som hör av sig. Inte att de är ute efter kontinuitet, kvalitet eller att de tänker på barnen, säger Agneta Bergsten.
  Med nästan ett helt yrkeslivs erfarenhet i bagaget känns det när helt outbildade personer går före i vikariekön.
  – Det känns ju inte som om någon är intresserad av erfarenheten. Och det är klart att det gör en besviken när vår utbildning inte räknas. Idag är det bara förskollärare som värderas. Men jag har ju inte lust att ha detta som hobby – jag vill ha det som arbete, säger hon.

Önske-KA.Inki Ahlström blev så arg och upprörd över situationen hon mötte som vikarie att hon skrev en debattartikel i Kommunalarbetaren, ”Öppet brev från en timvikarie”.
  I sitt öppna brev berättade hon om sin flytt från Stockholm till Dalum i Ulricehamns kommun. Det var då hon gick från en fast tjänst till vikarietillvaron. Det var då hon blev varse att 30 års erfarenhet ingenting betyder. Som vikarie skulle lönen sänkas med 50 kronor i timmen.
  – Att gå från en lön på 25 000 till 19 000 kronor inom samma yrkeskår på grund av att jag flyttar från en kommun till en annan är inte klokt. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på det. Barnen på landsbygden har väl lika stor rättighet till bra och utbildade pedagoger som barn i storstäderna?

Mottagandet av debattartikeln blev inte vad hon väntat sig. Hon trodde att hon kanske inte skulle få mer jobb, men det blev tvärtom. Hon fick samtal från föräldrar som sade ”vad stolt jag blir över att ni kämpar och tar hand om mitt barn, ge aldrig upp” och gensvar från arbetskamraterna som tyckte att det var skönt att någon vågade öppna munnen. Till och med Ulricehamns kommun hörde av sig:
  – Jag skickade debattartikeln till folk i kommunen och en kommunchef hörde av sig och bjöd in mig till stadshuset. Hon ville höra mina åsikter och diskutera hur de arbetar.
  Inki säger att alla som arbetar som barnskötare gör det för att de tycker om att jobba med barn. Men med dagens villkor kommer det inte att räcka, menar hon.
  – Tar man inte tillvara på dem som har erfarenheten och kan ge trygghet, ser de unga som kommer in hur det blir för dem i framtiden. De ser att de inte har något att sträva mot. Hur ska det kunna finnas en framtidstro bland barnskötare när verkligheten ser ut som den gör? Personalen går på knäna överallt, man sköter inte om vikarierna och mitt i detta står barnen som är vår framtid.

Lisa Citaku.”Jag står för att vi måste få lön utifrån vår kompetens och vår erfarenhet. Då måste man också säga ifrån och ställa krav”, säger Lisa Citaku.
Foto: Johanna Svensson

Lisa Citaku, som bor i Partille,  säger att det måste vara guld värt att ha erfarna barnskötare i en vikariepool. Och hon menar att det är viktigt att vikarierna säger ifrån. Att de talar om vad som inte är bra. Om ingen annan gör det är det upp till oss att förändra, menar hon.
  Lisa har en fast tjänst i Göteborg som hon är föräldraledig ifrån. Men under tiden hon är tjänstledig vill hon gärna gå in och arbeta, och har då valt att också göra det i grannkommunen Partille där hon bor.
  Det visade sig att den lägre timlön hon fick som vikarie skulle betyda runt 3  000 kronor mindre i månaden beräknat på en heltidstjänst.
  – Det blev ju verkligen en rejäl lönesänkning, så jag kände att jag måste säga att det inte är okej. Jag står för att vi måste få lön utifrån vår kompetens och vår erfarenhet – och då måste man också säga ifrån och ställa krav, säger Lisa Citaku.

Hon medger snabbt att det inte var så svårt för henne eftersom hon kunde ha tagit ett nej från arbetsgivaren, med tanke på att hon har kvar sin tjänst i Göteborg.
  – Men jag tyckte att det var en viktig principsak att jag skulle lönesättas utifrån min utbildning och erfarenhet.
  Och det lönade sig att säga ifrån. Efter några veckor ringde förskolechefen själv upp Lisa och sade att hon skulle få samma lön som hon har i Göteborg.
  – Jag var helt överlycklig och kände: det går ju! Det är verkligen viktigt att cheferna tar tillvara på oss utbildade och erfarna som är villiga att arbeta i en vikariepool, bland annat genom att ge oss lön efter vad vi haft tidigare då vi arbetat i en fast anställning.

ID. Agneta Bergsten

Bor: Hässleholm.
Yrke: Barnskötare.
År i yrket: 30.
Tror att en viktig del för att höja statusen i yrket är att behandla vikarierna bättre.
Råd till arbetsgivarna:
Ta tillvara och uppskatta vikarierna – vi behövs ju.
Värdesätt vår kompetens.
Agneta Bergsten har ett vikariat på en förskola månaden ut.

ID. Inki Ahlström 

Bor: Dalum.
Yrke: Barnskötare.
År i yrket: 30.
När Inki mötte verkligheten som vikarie efter många års fast anställning blev hon både bestört och arg: ”det är bland det grymmaste jag varit med om”. Vreden ledde till att hon skrev en debattartikel i KA.
Just nu har Inki Ahlström ett vikariat tre dagar i veckan fram till 21 december. Kommunal är inkopplade för att förhandla om hennes lön.

ID. Lisa Citaku 

Bor: Partille.
Yrke: Barnskötare. Tjänstledig från en fast tjänst i Göteborg, vikarie i Partille och Göteborg.
År i yrket: 9.
Råd till barnskötare: Säg ifrån.
Råd till arbetsgivarna: Ta tillvara vikarierna och ge oss lön efter vår utbildning och erfarenhet.
Lisa Citaku fortsätter att hoppa in som timvikarie medan hon är föräldraledig.