Jag har alltid varit svag för college- och highschool-filmer, särskilt lite udda sådana. Jag förstår direkt att den här filmen tillhör den kategorin och skruvar upp förväntningarna. Något för högt, vill det visa sig. 

Lily är ny på college och anammas direkt av tre excentriska damtjejer. Ledaren Violet sprider gärna sina livsstrategier – som att välja en korkad och halvful kille istället för en cool och smart för att slippa bli sårad. Tjejgänget driver också ett centrum för självmordsprevention där terapimetoderna är till exempel steppdans och parfym.
  Och att undvika snygga män, om man är tjej. Konceptet svajar när självaste Violet får sitt hjärta krossat av sin osmarta kille och blir deprimerad.

Här finns de för genren klassiska inslagen: dumma gäng, smarta gäng, den elitistiska skoltidningsredaktören, religiösa sexproblem och den galna/söta tjejen. De flesta filmer i genren är som parodier på sig själva, så även den här, och det är kul. Dialogen är ofta rapp, smart och rolig.
  Jag blir dock inte överförtjust. Till en början är det lovande men efter en stund blir filmen lam och halvtråkig. Det där som är udda med den tappas bort lite och filmen liknar mer och mer sådant man sett förr. Plus att saker och ting upprepas – en grej som är kul en gång är troligtvis inte kul två gånger till.

Det ska tilläggas att gillar man genren som sådan, vilket jag gör, så är filmen klart sevärd ändå. Men jag hoppades på mer.