Man tänker ju lite naivt så här:  Nånstans när argumenten blir för många, omöjliga att värja sig emot – då säger politikerna, Okej, det här var inte bra. Vi backar, gör om och gör rätt.
  Läxhjälps-rut är en sådan fråga. Det handlar om likvärdighet, det handlar om livschanser, det handlar om växande klyftor som byggs in och förstärks. Förslaget möts av protester och ekonomiska argument från tunga grupper som lärarfacken, Skatteverket, liberala ledarsidor, den rödgröna oppositionen. Skolminister Jan Björklund borde inse att något gått snett här. Ändå står regeringen oomkullrunkeligt fast vid sitt beslut, som kommer att gynna redan mycket gynnade elever mest – på bekostnad av låginkomsttagare som är med och betalar via skatten.

Argumenten för detta handlar om allt från jämställdhet till nya företag, ibland utifrån exempel hämtade från andra länder där förutsättningarna inte är desamma. Och med total tystnad om det som en EU-rapport inte oväntat slagit fast: I länder där privatundervisning är skattesubventionerad används den mest av dem behöver den minst; det vill säga elever med goda resultat från bättre bakgrund.
  I Arena 6/12 påminner Eric Rosén i sin intressanta genomlysning av Sveriges enprocentare, dvs de rikaste av de rika, om den regeringsförklaring statsminister Fredrik Reinfeldt levererade år 2006: Sverige ”ska vara ett land som håller ihop, där de sociala och regionala klyftorna minskar.”
  En genomgång i Aip 45/12 visar att rutavdrag hittills utnyttjas mest i kommuner med landets högsta skolresultat. Här finns skolor med socialt gynnade barn och låg andel elever med utländsk bakgrund. I områden med sämre ekonomi och skolor med låga resultat och hög andel barn med utländsk bakgrund görs inga rutavdrag.
  Skatteavdrag till privatundervisning dränerar skattepengar från den undervisning som ges i skolan. Läxhjälp ska vara tillgänglig för alla, skriver Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner på debattplats i AiP, och förordar att skolan tar ansvar för all läxhjälp, med insyn och kontroll och att rut-pengarna slussas tillbaks dit. En självklart vettig idé som sannolikt kommer att motarbetas och lobbas emot lika kraftigt som det nu görs mot förslag att skärpa hanteringen av vinster i välfärden.

För det handlar om stora pengar och en snabbt växande marknad, där det går att få en skattesubvention till privatundervisning motsvarande 100 000 kr per år. En elev i skolan kostar skattebetalarna ca 45 000 kr per år (när lokaler inte räknas in), skriver Jonas Vlachos, docent i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Han resonerar om det effektiva i reformen i SvD och konstaterar: ”Det är närmast självklart att de som främst kommer att använda sig av subventionerad privatundervisning är relativt välbeställda familjer.”
  Skillnaden mellan de offentliga resurser som läggs på olika undervisningsformer är anmärkningsvärd och förslaget om läxhjälpsrut är problematiskt från både effektivitets och likvärdighetssynpunkt, menar han: ”Att den som har privatekonomiskt utrymme kan stärka sin konkurrenskraft gentemot andra elever genom att ta del av en betydande offentlig utbildningssubvention delfinansierad av familjer med snävare privatekonomiska ramar, är minst sagt problematiskt för utbildningssystemets likvärdighet”.
  Förslaget att läxhjälpsavdragen nu ska utvidgas ännu mer så att elever till och med gymnasieskolan ska få skattesubventionerad privatundervisning och de som har råd därmed en gräddfil till att komma in på attraktiva utbildningar har fått tummen ner av Skatteverket och flera andra remissinstanser. Men det hindrar inte regeringen att, med stöd av Sverigedemokraterna, lägga fram det för beslut. 

Målet med förslaget är, enligt regeringen en ”likabehandlingsprincip”! En skattemässig likabehandling, som alltså inte ens Skatteverket är för… Inte likvärdigheten i skolan, som ändå varje parti ställer upp på. I teorin.
  Under rubriken Systemfel i läxhjälpsboom konstaterar liberala Upsala Nya tidning, UNT i en ledare: ”För det var väl inte så här det var tänkt med alliansens skattesänkningar – att de som fått större skattelättnader skulle anlita privatlärare, för att skolan inte har resurser att fungera som den borde. Med rutavdrag går dessutom ännu mer skattelättnader till dem som redan har resurser att se till att de egna barnen får den utbildning och de livschanser som alla borde garanteras i ett modernt och jämlikt samhälle.”
  Sen ställer ledarskribenten också en berättigad fråga: Varför behövs så mycket läxhjälp nu för tiden? Att ge eleverna stöd och lika möjligheter redan i klassrummet – det borde vara en självklarhet för en statsminister som talar om ett samhälle där klyftorna minskar.

PS: Fredrik Reinfeldt, jag tror inte någon kommer att ta dej i örat om du backar från det här förslaget. Jag tror att Schlingmann hade rått dej att göra det.