– Det är förvånansvärt att det kan bli en teaterpjäs om mammor. Men visst är det fantastiskt, säger Anna-Lisa Engman.
  Hon är en av de båda mammorna som föreställningen på Uppsala stadsteater handlar om. På scenen står två män i 60-årsåldern och talar varmt om en undersköterska respektive städare som också hade tid att sy kläder likt de som popstjärnorna hade, att laga stuvade morötter och att skriva kampsånger. Skådespelarna Göran Engman och Carl-Axel Karlsson har samlat sina minnen och gjort en hyllningspjäs till mammor.

Göran tycker att kvinnor fått för lite plats på teatrar och att män ofta skildrar kvinnor ytligt. Dessutom ville han skildra den äldre generationens kvinnor, som han kallar Konsumkassarnas generation. De som slet med jobb, man och barn.
  – I sin mammaroll skulle hon sjutton tåla allt, och samtidigt bita ihop. Det hoppas jag är annorlunda idag. När pappa var sur, då teg hon, berättar Göran.
  Eller som han konstaterar på scenen: Med tre barn i en tvårummare kan man inte gå upp i limningen. Inomhus.
  Anna-Lisa Engman tycker också att det är på tiden att hennes generation lyfts fram.
  – Barn och ungdomar i dag förstår inte hur fattigt det var på 20- och 30-talen.

Jag kommer hem till Anna-Lisa på fika en eftermiddag mellan hennes qigong och tv-programmet ”Project runway”. Imorgon ska hon fylla 88 år. Hon tänker bli 108, det har hon bestämt sedan länge. I en halskedja bär hon stolt den berlock hon fick när hon blev hedersmedlem i Kommunal 1989 – efter 25 år av fackligt arbete. Hon är undersköterskan som inte bara skötte jobbet och hemmet. Hon fastnade snabbt för fackligt arbete. Till en början var det studiecirklar på kvällarna, sedan var hon bland
annat sektionsordförande hela 70-talet.
  – Då var det mest ideellt, idag ska de ha betalt för allt.
  Sönerna fick följa med på möten och blev sedermera kommunalare båda två. Och mamma kallades Anna-Lisa även av de fackmedlemmar hon hjälpte och av kollegor i sektionsstyrelsen.
  – Jag var en bra kommunalare, det tror jag. Jag har alltid haft skinn på näsan. Jag har aldrig varit rädd och jag är alltid rak.
  Jo då, innan jag går berättar Anna-Lisa att jag inte klär i rött, grönt skulle vara en bättre ram för mitt ansikte.

På tunnelbanan till Högdalens sjukhus läste hon FASS. Anna-Lisa ville läsa vidare till sjuksköterska men hade inte pengar till det. Det tycker sonen Göran är sorgligt, att många kvinnor stod tillbaka för sina män. När barnen var små jobbade Anna-Lisa natt för att kunna vara hemma med barnen på dagarna.
  – Det var givet att jag skulle arbeta, min man hade inte lön att försörja en hel familj. Jag tjänade nog mer än han.
  Journalisten Karin Thunberg skrev manus till ”Mammor” tillsammans med Göran och Carl-Axel. Hon har tidigare skrivit en bok om sin mamma.
  – Jag kommer också från arbetarklassen och jag har velat ge röst åt kvinnor som inte har gjort det så mycket själva. De här mammorna hade knaggliga vägar men de har inte gett sig.