Den här veckan är det jag som bloggar från Tokyo i Japan. Vanligtvis jobbar jag som utredare på Kommunals förbundskontor. Jag är särskilt intresserad av arbetsmarknadsfrågor. Nu är jag tjänstledig från Kommunal och lever med min familj i Tokyo. Det är jag, min man Henrik och våra två barn Lucas och Casper.
  Nu har vi varit här i snart fyra månader. Tiden går fort och det har blivit vardag. Barnen går till skolan sex gånger i veckan. Maken går till jobbet fem gånger i veckan och jag går till min japanska kurs tre gånger i veckan.
  I barnens skola är all undervisning på engelska. Därutöver har de japanska en timme per dag och på fredagar har de två timmar svenska.  Lucas har även turkiska en timme i veckan och på lördagar har de en timmes extraundervisning i engelska.

Även många japanska skolor har börjat med undervisning på lördagar. Orsaken är de japanska elevernas försämrade resultat i internationella kunskapsmätningar. I stadsdelen Shibuya, där vi bor, kallar man det för ”learning after school on Saturdays”. Målet är att varje elev ska få möjlighet att repetera vad de har lärt sig och få stöd i att utveckla sin studieteknik. Vissa privata skolor har undervisning två lördagar i månaden, andra ingen alls.
  Barnen och jag har vant oss vid högen med läxor. Den första månaden var vi i chock. I början gjorde barnen läxor i 1,5 timmar om dagen. De kunde varken läsa eller skriva på engelska. Med stor möda gjorde vi deras läxor tillsammans. Nu behöver de inte min hjälp lika mycket. 
  Mina hemläxor i japanska tar fortfarande tre timmar om dagen. Nu har jag dock lärt mig de två skrivsätten, hiragana och katakana, samt några kinesiska tecken, kanji.

Jag försöker även utföra visst hushållsarbete. Nu har jag äntligen löst problemet med dessa ständiga vändor till affären. All mat kommer i små förpackningar och av tradition handlar japanska kvinnor ofta, ibland varje dag. Maten ska vara dagsfärsk, sägs det. Nu har jag äntligen anslutit mig till CO-OP Japan och får hem mat en gång i veckan. Allt är på japanska så det är med spänning jag tar emot varje leverans. Min senaste beställning innehöll bland annat tio liter mjölk. Då får Lucas dricka så många glas han vill.
  För att ta mig fram i trafik har jag nyligen köpt en cykel, likaså har maken. Bil vill jag inte ha och att trängas i tunnelbanan undviker jag gärna. Vi är inte ensamma om att föredra cykeln före den överfulla tunnelbanan. Det är vänstertrafik så jag var lite nervös i början. Här cyklar man på vägen, på trottoaren och på övergångsstället. Det mest är ok så länge du inte kör på någon. 

Just nu pågår stora förändringar i det politiska landskapet här i Japan, i alla fall låter det som så i tidningarna. Den 16 december är det nyval till underhuset, shugi-in. Flera partier skapar allianser, andra diskuterar samgåenden.  Det ska bli intressant att följa under vår tid här.

Fakta: Japan

Huvudstad: Tokyo (13,2 miljoner invånare 2011)
Folkmängd: 128 miljoner (2011)
Språk: Japanska
Religion: Shintoism och buddism samt trossystem. Många japaner utövar både shintoism och buddism men vid olika högtider.
Statsskick: Konstitutionell monarki
Statschef: Kejsar Akihito
Regeringschef: Yoshihiko Noda
Högsta statsorgan: Parlamentet (diet eller kokkai) har två kammare. Överhuset (sangi-in) har 242 ledamöter tillsatta på sex år. Hälften väljs om vart tredje år. Underhuset (shugi-in) har 480 ledamöter som är valda på fyra år.
Viktigaste näringar: Motorfordon, elektronik, verkstadsprodukter, metaller, fartyg, kemikalier, textilier och livsmedel.
Några framtida utmaningar: En stor och växande statsskuld. Låga födelsetal och en minskande arbetskraft. Ökande offentliga utgifter på grund av den åldrande befolkningen. Kinas militära upprustning och ökande inflytande i regionen.
Källa: Utrikespolitiska institutet, Länder i fickformat:815, Japan och Sveriges Ambassad Tokyo, Landfakta Japan, 2012-09-05.