När man går och haltar fram
bland båd skit o sten o damm
ena benet är så långt
detta tycker jag är strongt
det andra pinsamt kort
håller på att tvina bort

Detta gör mig väldigt arg
till min natur jag är så karg
jag blir lätt så himla sur
mitt humör går ej i dur
för jag är alltid lika långsint
glömmer ej den minsta hint

Å min blick är bort i fjärran
som jag skådar efter Herran
det beror dock blott just på att
på nära håll jag ser ej ett skvatt
en nära jul med gran och pynt
hur ser man det som långsynt

Vill du nåt så ropa som i öknen
lomhörd är jag gammal fröken
förr var dans med sax och blås
med stor orkester i nåt bås
lock för öronen går aldrig över
men jag har hört allt jag behöver

Dags att sitta stilla i en vrå
jag behöver aldrig mera gå
glädje får jag av Cipramil
kan sitta där med fånigt smil
bäst före är datumet som gäller
ligga i sängen och käka karameller