Hon har inga jobb att förmedla

– Mitt arbete har förändrats något oerhört, säger Charo, när vi ses över en kaffe på fackförbundet UGT:s huvudkontor i Madrid.
  UGT är Kommunals systerförbund i Spanien, men till skillnad från Kommunal organiserar UGT alla offentliganställda, inte bara arbetare utan också tjänstemän. Charo är medlem i UGT, men är inte fackligt aktiv. Engagerad är hon ändå. Engagerad och arg.
  – De nedskärningar som Spanien gör nu, gör man inte på grund av ekonomiska orsaker utan på grund av ideologiska orsaker, säger hon.

Sedan december 2011 styrs Spanien av en högerregering ledd av premiärminister Mariano Rajoy från Partido Popular, ett parti ungefär motsvarande Moderaterna i Sverige. Regeringen har genomfört en hel rad nedskärningar i den offentliga sektorn för att försöka motverka den ekonomiska krisens verkningar.
  – Min lön har sänkts kraftigt, berättar Charo García Ramos. Tidigare tjänade jag 1 000 euro efter skatt (ungefär motsvarande 9 000 kronor). Nu ligger lönen på 900 euro (ungefär 8 100 kronor). Samtidigt har min arbetstid ökat. Från 35 timmar i veckan till 37,5 timmar i veckan. Som om inte det vore nog har regeringen tagit bort den extra månadslön som vi tidigare fick i december varje år.
  Men när Spanien nu har så stora ekonomiska bekymmer kan du då inte förstå att regeringen måste spara?
  – Jo visst, men besparingarna drabbar hela tiden de fattigaste, aldrig dem som äger bankerna, aldrig de rikaste i samhället, säger Charo.

Samma dag som vi träffar Charo har det precis kommit nya siffror över arbetslösheten i Spanien. Under det tredje kvartalet i år har ytterligare 85 000 spanjorer blivit av med jobbet, det betyder att över 900 personer blir arbetslösa varje dag i Spanien. 25 procent är utan jobb, bland ungdomar under 25 år är siffran 52 procent. För att förenkla för företagen har högerregeringen samtidigt infört nya lagar som gör det lättare att sparka folk. Resultatet: fler fattiga. Spanska Röda Korset säger i ett nödrop att tiotusentals spanjorer nu behöver hjälp till mat och mediciner.
  För Charo är arbetslösheten vardagsmat. I sitt jobb på arbetsförmedlingen i Madrid möter hon alla dem som desperat är i behov av en anställning.
  – Jag möter tusentals personer som inget hellre vill än att arbeta. Och många av dem är unga. Men det finns helt enkelt inga jobb, suckar hon.
  Är du själv rädd för att bli arbetslös?
  – Ja. Förut var jag säker på att få behålla mitt jobb. Numer kan ingen vara säker.

Hur har krisen i Spanien påverkat dig?

María Antonia Díaz Morales, hemmafru:
  – Den har inte påverkat mig personligen så mycket. Men visst, man får se över sina vanor när det gäller saker som mat, kläder och resor.

Sagra García Vásquez, lärare:
  – Min lön har sänkt med 200 euro (cirka 1 800 kronor). Dessutom har arbetsförhållandena försämrats. Förut hade jag 28 elever i klassen, nu har jag 35.

Leo Hernández, arbetslös:
  – Jag är arbetslös sedan sex månader tillbaka, så krisen har påverkat mig direkt. Det ser mörkt ut, både för mig personligen och för landet och jag ser inte mycket till ljus. Tidigare jobbade jag på ett vandrarhem.

Anyelen Aliotta, student:
  – Den stora skillnaden mot förr är att det finns mycket färre jobb nu. Jag är orolig för hur det ska bli när jag har tagit min examen och jag har många vänner som är arbetslösa.

Edwin Rodríguez, guldinköpare:
  – Jag kom hit till Spanien 2009 och det tog lång tid innan jag fick något arbete. Alla nedskärningar har gjort livet svårare och svårare och jag tackar Gud varje dag för att jag har ett arbete.