I dagarna kommer besked om Maltas kandidat Tonio Borg blir ny EU-kommissionär med ansvar för hälsofrågor. Blir det klartecken hamnar sexuella och reproduktiva hälsofrågor hos en stenhård abortmotståndare. EU tvår sina händer och hänvisar till att abortlagar faller utanför unionens mandat – trots att det handlar om kvinnors rättigheter. Nationell moralisk övertygelse står över rätten att bestämma över den egna kroppen, rätten till hälsa och liv.

Aborträtten kan inte tas för given. Det ser vi bland annat i Spanien, Ungern och Rumänien där förslag om allvarliga restriktioner kan bli verklighet när som helst.
  Risken är att kvinnor från de länderna kommer att tvingas till samma förnedrande, riskfyllda och dyra alternativ som polskor, irländskor och maltesiskor redan står inför. I Polen, Irland och Malta är abort förbjudet. Det betyder inte att det görs färre aborter. I Polen utförs omkring 100 000 illegala aborter varje år. För läkarna är det en lukrativ sidoverksamhet. Kvinnorna hamnar på en svart marknad utan garanti om rätt metod, tillräcklig bedövning eller hjälp vid komplikationer. De rensar sina besparingar och skuldsätter sig. I värsta fall tvingas de förhandla om bedövning och narkos för att ha råd.

Drygt 30 000 polskor reser årligen utomlands för att få en abort, precis som kvinnor från Irland och Malta. Det är kvinnor som har upptäckt att det efterlängtade barnet bär på en allvarlig sjukdom. Det är våldtagna tonåringar, fattiga flerbarnsmödrar och kvinnor som av andra skäl inte är kapabla att fullfölja graviditeten. De är utkastade från tryggheten i det egna vårdsystemet och livrädda för att bli brännmärkta som barnamördare.

Det är dags för Sverige att ta täten i kampen för aborträtten. Göran Hägglund, Birgitta Ohlsson och Fredrik Reinfeldt måste visa att det är oacceptabelt med ett Europa där illegala aborter och abortresor är vardag.

Anna Dahlqvist,
frilansjournalist och författare till
”I det tysta – resor på Europas abortmarknad”.