Maria Farm, psykolog.

”Sorgboken” riktar sig till barn från cirka nio år. Den går bland annat igenom sorgens faser, hur man kan känna inför olika sorters dödsfall, när man ska söka hjälp och hur.

Den tar också upp hur man bemöter vuxna som säger konstiga saker, eller inte vågar säga något alls. Enligt Maria Farm är det vanligt att vuxna inte vet vad de ska säga och göra.
  – Det viktiga är att man talar om det. Berätta att man känner till att mamma eller pappa gått bort, för det är jättejobbigt för barnet att tänka att man ska behöva berätta själv, säger Maria Farm.
  Barn går igenom samma faser som vuxna när de sörjer, men de agerar annorlunda.
  – Ena stunden kan de vara ledsna, för att sen leka med en kompis som om inget hade hänt. Barn sörjer randigt, säger Maria Farm.

Allra svårast kan det vara när det har gått en tid. När vardagen kommer igen och det blir så tydligt att mamma inte finns.
  På förskolor och skolor finns oftast rutiner för hur barnen ska tas om hand. Men det är lätt hänt att de anställda glömmer sig själva.
  – Det kan vara tungt att svara på barns frågor om döden. Det är viktigt att man får stöd i arbetsgruppen. Handledning och kanske fler pauser, säger Maria Farm.

Fem råd till den som möter barn i sorg

1. Berätta att du vet, så slipper  barnet göra det själv.
2. Visa att du är redo att lyssna – men respektera om barnet inte vill prata.
3. Det är helt okej att gråta själv.
4. Ge av din tid. Sitt bredvid, läs högt, gå en promenad, ring. Till slut kanske barnet vill öppna sig.
5. Var observant på barn som aldrig pratar om det, aldrig visar känslor, eller som tar på sig en ny roll som lillmamma eller lillpappa. De kan behöva professionell hjälp.