Vänstervindar i Honduras

Xiomara Castro.

Xiomara Castro pratade utanför mitt hotell i El Triunfo och jag missade det.
  Ibland undrar jag över mig själv. Som till exempel när Libres presidentkandidat kommer till lilla El Triunfo, just när jag råkar vara där, och jag sitter på hotellrummet och gnager i mig tacos utan att lägga märka till vad som händer. Det nya partiet som bildats i Honduras ur motsståndsrörelsen efter statskuppen, Libre, har en kvinnlig presidentkandidat, vilket är sjukt coolt i ett land som ligger i absoluta toppen bland flest kvinnomord i världen (och leder ligan vad det gäller flest mord överhuvudtaget). Xiomara Castro de Zelaya är fru till avsatte ex-presidenten Manuel Zelaya, men en stark ledarfigur och förebild för många. Själv är jag så blödig att halsen snörper ihop sig när jag ser unga killar i 18-20-årsålders vifta med flaggor och ropa hennes namn. Bara för att de ser upp till och önskar sig en kvinna på presidentposten, i en machokultur där det inte går att röra sig på gatan som tjej under 50 år utan att bli reducerad till sexobjekt av de konstanta ”komplimangerna” på gatan.

Xiomara och hennes långa tåg med anhängare passerar hotellet och jag tar bilder, och hör sedan speakerrösten sopa ut ”10 minuter i parken!” och tänker: ”Bra! Då ska jag gå och käka upp min lunch, så kommer jag lagom tills hon börjar snacka”.
  Hetsar i mig tacon på rummet, men när jag går ut står det plötsligt klart att det inte var ”om tio minuter i parken börjar Xiomara prata” utan ”nu pratar Xiomara 10 minuter i parken”. Folket, som väntat i timmar på att få höra henne, lubbar redan långsamt hemåt. Min snopenhet var jämförbar med ett barn som öppnar ett hårt paket på julafton, bara för att upptäcka att det är en kartong med kläder i.

Libre är ett vänsterparti. Om de skulle vinna vore det första gången i Honduras historia som ett vänsterparti kommer till makten. Men de flesta tror inte att det alls är möjligt. De tror att Libre kommer att valfuskas bort, av samma krafter som låg bakom statskuppen.
  Det är ungefär som att Wallenbergarna, kungen och Percy Barnevik, eller vilka som nu är de stora hotshotsen inom svenskt näringsliv och societet, skulle bestämma sig för att kuppa bort Gudrun Schyman och Feministiskt Initiativ. Inte för att Fi än sålänge har haft speciellt höga väljarsiffror, men låt säga att det skulle hända. Skulle vi bli rädda för valfusk, för politisk förföljelse?

Kanske skulle vi det just när det gäller feministiska frågor. Om min facebookfeed har rätt så blir trollen där ute som tycker att ”det är för mycket jämställdhet” allt fler. Men vad det gäller fri utbildning och fri sjukvård, frågor som Libre driver, går det inte riktigt att föreställa sig. De som mest skulle gynnas av det är förstås kvinnor, fattiga kvinnor, som har få möjligheter till försörjning och inkomster.
  Libre stödjer också ALBA och PetroCaribe, venezolanska flaggskepp, och där blir det genast mer känsligt när den kontroversielle Hugo Chavez kommer in i bilden.
  Den 18 november är det primärval. Förhoppningsvis fortsätter Xiomara Castro vara med i leken – de tre andra kvinnliga statscheferna i Latinamerika, Laura Chinchilla i Costa Rica. Dilma Rouseff i Brasilien och Cristina Fernández i Argentina, kan behöva sällskap i gubbväldet.