Vad driver henne? Frågan står på baksidan av bokomslaget och pockar på svar. Som läsare får jag följa författaren Bengt Ohlsson på flertalet promenader genom Manhattan på väg till eller från ett möte med den Margot Wallström han ska skriva en biografi om.
  Han sitter med på möten och reser med henne i hennes barndoms Västerbotten.
  Men vad är det jag läser? Det är mer av Ohlssons dagbok under skrivprocessen än en biografi över en svensk politiker som innehaft toppositioner inom såväl Sverige som EU och nu dessutom har det inom FN. Detaljer som kan ge en text krydda blir här innehåll för nästan hela anrättningen.

Margot Wallström arbetar inom FN för att förhindra konfliktrelaterat sexuellt våld.
  Att läsa Bengt Ohlssons funderingar under några av de möten Wallström har med representanter från organisationer eller länder känns ibland rejält störande. Han fastnar vid hudfärgen på Margot i relation till hennes tre nära medarbetare. Han för ett långt resonemang om frågan om han personligen har svårt eller inte svårt att skilja olika mörkhyade personer från varandra.
  Var det inte Margot Wallströms driv boken skulle skildra? Vad vill hon? Hur har hon satt avtryck i svensk politik? Har hon satt något avtryck? Och om inte – varför vill socialdemokraterna så gärna ha henne som partiledare?
  Det får vi aldrig veta. Det man undrar är om det beror på att hon inte har några svar eller om det beror på att Bengt Ohlsson själv står i vägen för svaren.

Boken ger några intressanta inblickar i hur det diplomatiska arbetet i FN går till. Och så finns lite personligt skvaller ur Margots liv. Skvaller om tidigare pojkvänner och om hennes nuvarande man. Någon som tycker att hon är karriärist. Ohlsson som tycker att hon verkar ensam.
  Det räcker inte.