Under 90–talet blev det allt vanligare med upphandlingar av kollektivtrafik. Kommunala trafikbolag ersattes av privata bussföretag. Inom LO uppstod då frågan om vilket förbund som skulle ha avtalsrätten för denna trafik.
  – Vi såg framför oss en omfattande privatisering av linjetrafiken, berättar Jan Sjölin.
  Fram till dess var det industriförbundsprincipen som gällde inom LO, det förbund som hade flest medlemmar på en arbetsplats hade också avtalsrätten där.

När kommunal verksamhet i allt större utsträckning utfördes i privat regi lyckades Jan Sjölin få LO att modifiera industriförbundsprincipen så att det också hade betydelse vem uppdragsgivaren var.
  Om entreprenörer utför arbete åt en kommun eller ett landsting så var det Kommunals avtal som skulle gälla även om företaget är privatägt, var Sjölins tanke.
  Med denna princip som grund fick han stöd inom LO för att även privata bolag som kör bussar i linjetrafik ska följa Kommunals avtal.
Transport och många av förbundets busspersonal protesterade mot detta beslut. Transportarna ville inte tillhöra ett ”kärringförbund” som bara kan vård och omsorg.

Kommunal satsade extra resurser på visa att förbundet var ett bra fack även dem inom kollektivtrafiken.
  – Det var en medveten strategi. Vi ville visa dem att för oss var trafiken ett stort och viktigt område. Trafikarna fick ta stor plats i Kommunal. Därför fick de bland annat en egen enhet på förbundskontoret, berättar Jan Sjölin.
  Han slutade som avtalsombudsman för tio år sedan. Jan Sjölin vill inte recensera hur den nya förbundsledningen agerar när det gäller busspersonal.
  – Men ledningen har ett stort ansvar för att mindre yrkesgrupper i förbundet känner stöd, gemenskap och tillhörighet i Kommunal, säger han.