Fackligt aktiva kräver mer
Busspersonal är besvikna på Kommunal. De önskar att deras fack var mer pådrivande och oftare tog strid. En av de besvikna är Anders Willgård som är skyddsombud för Keolis i Stockholm.
-- En gång i tiden var jag stolt över Kommunal, men nu är det uddlöst, säger han.
Anders Willgård, skyddsombud.
Anders har i många år arbetat fackligt lokalt och med centrala uppdrag i Kommunal när det gäller trafikfrågor.
Han var bland annat engagerad i Kommunals branschråd för trafikpersonal som drev frågor kring förarplatsen utformning, arbetsmiljön i verkstaden, kontanthantering, anställningstrygghet vid upphandling med mera. Numera är alla centrala branschråd inom Kommunal nedlagda sedan några år tillbaka.
Anders berättar att på branschrådets tid var Kommunal det enda fack i världen som tillsammans med bussbolag och tillverkare utformade förarplatsen i bussarna.
– Det skapades en standard som ständigt reviderades. Jag var skitstolt över att vara med i ett sådant fack. I dag har förbundet släppt detta arbete och det tillverkas bussar som är hälsovådliga att köra, säger han.
Kommunalarbetaren träffar honom vid Slussendepån i Stockholm. I den täta trafiken av bussar rullar där flera som har luftintaget placerat under framrutan.
En undersökning från 2009 gjord vid Karolinska Institutets folkhälsoakademi visar att de förare som kör dessa bussar får i sig dubbelt så höga kvävedioxidhalter som förare som kör bussar med luftintaget på taket.
– Dessa bussar köptes in för fem eller åtta år sedan och ska rulla i sammanlagt sexton år. Jag känner mig för ensam som skyddsombud för att stoppa detta. Kommunal borde centralt aldrig ha tillåtit att sådana bussar köps in, säger han.
Anders menar att Kommunal även har tappat sin kraft när det gäller att motverka buller och vibrationer i verkstäderna.
– Jag tycker inte att jag kan göra något åt det. Utan den centrala samordningen och stödet känner jag mig ganska maktlös, säger han.
Anders är inte ensam om att känna så. Kommunalarbetaren har varit i kontakt med fackliga företrädare över hela landet som känner samma besvikelse. En del av dem helt tröttnat och lagt av med det fackliga arbetet. Andra vittnar om hur förare och verkstadspersonal lämnar Kommunal för att de inte tycker att det är någon mening att vara med. På en del håll har röster höjts om att all trafikpersonal istället borde tillhöra Transport eftersom Kommunal tycks vara mest intresserad av vård och omsorg.
Bland alla kritiska röster finns samtidigt en förståelse för att Kommunal har svårare att få igenom sina krav jämfört med tidigare eftersom arbetsgivarna är starkare och branschen brottas med stora lönsamhetsproblem.
Att Kommunal har lyckats få bort kontanthanteringen på många ställen är något som uppskattas av flera. Samtidigt finns en oro för att Kommunal i kommande avtalsrörelse ska gå med på individuella löner och inte lyckas förbättra scheman samt arbetstider.
Anders menar att Kommunal har prioriterat ner trafikfrågorna.
– När Kommunal på 90–talet konkurrerade med Transport om avtalsrätten för busspersonal hade förbundet en egen trafikenhet med flera ombudsmän som bara jobbade med bussfrågor. Till det kom branschrådet för trafikpersonal med 30–tal fackliga företrädare från bussklubbar och sektioner runt om i landet, berättar han.
Ledamöterna jobbade i arbetsgrupper som arbetade självständigt med sina frågor mellan mötena i branschrådet. De gjorde uppvaktningar hos politiker, ordnade möten med arbetsgivare, upphandlare, forskare och myndigheter.
Anders suckar och tillägger att inget av detta finns kvar.
– För några år sedan lades dessutom vår egen tidning Hjulet ned. Och trafiksektionerna har slagits ihop med annan verksamhet inom Kommunal. När Transport gav upp kampen om bussarna verkar det som att Kommunal gjorde det samma, säger han missnöjt.
