100 000 tågade på Londons gator

De kom från hela landet i abonnerade bussar för att delta i TUC:s, det brittiska LO:s, demonstrationståg. Där fanns högljudda studenter, handikappade i rullstolar, lärare, brandmän, undersköterskor och andra yrkesgrupper. De blåste öronbedövande i vuvuzelor och visselpipor, någon i säckpipa, andra slog på trummor. Ballonger dansade i luften bland mängder av plakat som krävde ett slut på åtstramningar och privatiseringar.
  Polisen påstod att 100 000 marscherade, TUC sa 130 000.

 Kolanwole Agore.

Kolanwole Agore är en av de parkeringsvakter i stadsdelen Camden som strejkat för bättre lön. Han vill ha mer än 88 kronor i timmen.
  – Jag har fått slag och sparkar och rasistiska kommentarer som parkeringsvakt, jag är värd mer än den löjligt låga lön jag har, sa han. 
  Han marscherade sida vid sida med Storbritanniens studenter medan de ropade: Studenter och arbetare, förena er och slåss.
  Men hans egna pojkar, som studerar i Nigeria har han inte sett på ett år. Han skickar pengar till dem för deras utbildning och delar lägenhet med andra för att få pengarna att räcka.

Alla marscherade i hopp om en ljusare framtid, för tillväxt och jobb. Mot lönestopp, mot bankdirektörernas bonusar och mot lägre skatter för de rika.
  Situationen är så alarmerande att TUC redan har godkänt en motion om att utlösa generalstrejk. På flera plakat stod: Strejk nu.
  Budskapen var många på plakaten: Multijätten Veolia sköter en del av renhållningen i London. Släng Veolia i papperskorgen, tyckte några. Skydda offentlig service. Värdighet för handikappade. Inga friskolor. Skär inte ner på sjukvården.

Jean Butler (till vänster).

I närheten av hälsoministeriet vid en pub hade Jean Butler, undersköterska från Canterbury, tagit en paus. Hon vårdar patienter i livets slutskede i Canterbury.
  – Jag har inte fått någon löneökning på tre år. Skatten har sänkts för de rika, men vi som befinner oss i botten ska få betala mer. Jag tänker fortsätta att protestera tills den här regeringen har bytts ut.
  Hon tjänar 82 kronor i timmen men hennes 29-årige son får bara 68 kronor i timmen som bartender. Han bor fortfarande hemma, eftersom han inte har råd med en egen lägenhet.
  En annan kvinna från Camden berättade hur en verksamhet för skolbarn lagts ut på en välgörenhetsorganisation. 120 anställda hade fått sluta och några hade börjat på lägre lön hos den nya arbetsgivaren. Hon ville inte berätta sitt namn, eftersom hon får lite mer i pension om hon inte talar negativt om sin arbetsgivare, stadsdelen Camden.

Demonstrationståget verkade oändligt. Några orkade inte hela vägen. Men de allra flesta nådde fram till Hyde Park, där Labour ledaren Ed Miliband talade. Han lovade att beskatta bankdirektörernas bonusar hårdare, bygga 100 000 hyreslägenheter och stoppa experimentet med privatisering av sjukvården. Men han sa att även en Labour regering måste göra hårda val och kan inte undvika nedskärningar, om än inte alls så mycket som nu. Det blev ett snopet och tufft besked som möttes av burop.