Efter en nattlig storm med blixtrar och regn tonar molnen bort sig och  ännu en fin dag att njuta börjar. Förvånansvärt pigg i kroppen  promenerar jag tillsammans med några av deltagarna bort mot en öde strand för att vara i stillhet och bara vara i kontakt med sig själv.  Deltagarna får med sig lite tips på övningar och konklusionen är att  ingenting kommer gå fortare än det går. Oberoende av vad vi håller på med.
  Även om jag tar ett beslut att genomföra en förändring så finns det  alltid omständigheter runt omkring och inne i oss som ska vara i  samstämmighet för att lyckas med resultatet. Och då visar det sig också om det är jag själv som har en inre drivkraft mot mitt mål eller om andra saker som jag påverkas av ska få ha en avgörande effekt på mitt beslut.

Jag har själv tagit ett medvetet beslut för den här hösten och våren 2013 att vara aktiv och närvarande när jag är med mina barn. Då finns det en del i mig som säger att ”Har du inte alltid varit det, Bea?” Helt ärligt svarar jag till mig själv. ”Nej, många gånger ja, men inte alltid.”
  Eftersom jag är jag och mina barn är egna individer så kan jag  självklart inte vara 100 procent uppmärksam på dem när vi är  tillsammans. Därför har jag brutit ner den målsättningen till olika  tillstånd som jag önskar att jag har när jag är med dem. Även om jag  står och lagar mat och fokuserar på ett recept eller egen kreativitet. Även när jag måste röja upp i badrummen som blivit alltför snuskiga av  damm, tandkräm och annat kladd. Även när vi i snabbt tempo behöver byta om och ta oss iväg till en träning eller ett kalas.

Eftersom jag i mitt liv under två års tid har fått stanna upp och  genomfört stora förändringar som resulterat i en sliten kropp och ett  pressat huvud så har den här målsättningen varit den första att ta tag i när jag skapat en trygghet för mig själv och de omkring mig. Nu när jag  har kraft och energi igen.
  Vilka är då de tillstånd som jag vill ha i samvaro med barnen i första  hand? Istället för att klanka ner på mig är det en stabil, trygg och  glad mamma jag vill vara när vi är med varandra och resultatet har inte  låtit vänta på sig. Gissa vilka tillstånd som också barnen är i? Det  motiverar mig att även i fortsättningen behålla detta mål och det  förvånar mig inte om det också är ett mål som är med mig för resten av  mitt liv.
  Självklart får de också se sin mamma lite arg eller även  ledsen om det är situationer som uppstår när livet möts av svårigheter, som när min pappa fick en hjärtinfarkt. Det hör livet till. Det jag skriver om är de situationer som är helt vardagliga som jag själv väljer och som inte är en kamp mot livet.

När deltagarna och jag sammanfattar att allting har sin tid, inget går  fortare än det går. Då ger det också för mig en helt ny mening.
  Hur väljer du att förhålla dig till det som sker omkring dig och vilket  tillstånd vill du ha inne i dig i olika sammanhang?

PS. Min pappa klarade sig riktigt bra och är idag en pigg pensionär  som rör på sig lite mer och som åkt 27 mil med min mamma för att ta hand om barnbarnen medan jag får vara här på Kreta. Kärlek.

Kom i form-resa till Makrigialos 2012.