Danmark, början av 1900-talet. P.S. Krøyer är Skagenmålaren som gör stor succé i de fina salongerna. Privat pendlar han mellan manisk livsglädje och becksvart mörker. Vid hans sida finns hustrun Marie. Hon har gett upp sitt eget måleri för att ta hand om maken och skydda dottern Vibeke från hans vansinnesutbrott.
  Marie försöker vara tapper, men inser att hon måste göra något åt sin livssituation. Så träffar hon den svenske kompositören Hugo Alfvén och ett märkligt triangeldrama tar sin början.

Balladen om Marie Krøyer är regisserad av Bille August. Han kan sitt hantverk, det är snyggt och effektivt berättat, men särskild fantasifullt blir det aldrig.
  Det som lyfter filmen över genomsnittet är skådespelarinsatserna. Søren Sætter-Lassen är fantastisk som P.S. Krøyer, en ynklig stackare som långsamt förtärs av sin sjukdom. Birgitte Hjort Sørensen i huvudrollen är också mycket bra. Det är svårt att inte bli gripen av historien om kvinnan som offrade allt för sina självupptagna konstnärliga män, men ändå själv blev den som straffades hårdast av sin samtid.