”Upp och hoppa, ligg inte och dra dig, du och jag måste fånga dagen” är en låt som låter i mitt huvud samtidigt som klockan ringer för dagens utflykt.
  Tillsammans med en grupp från hotellet ger vi oss iväg, nio stycken, och jag måste skriva tappra deltagare, eftersom jag vet att turen vi ska gå inte är en lätt match. Från havet och upp till 397 meter över havet och byn Pefki är första etappen. Sedan från Pefki upp till en liten pittoresk kyrka på en topp är det 1 km och höjden stiger till 616 meter över havet. Drygt 300 höjdmeter på bara denna kilometer. Det biter i benen, det vet jag efter  tidigare år och första etappen är dryga 6 kilometer så redan då har benen fått  ge känna.

– Jag går då i mitt tempo, säger en av Kom i forms deltagare och  bestämmer sig redan från början att inte låta sig påverkas av de  personer som har lite mer spring i benen. Helt rätt. För vem kan gå i  någons annan tempo? Att lyssna på sina egna signaler vad som fungerar  blev också gruppens motto, vilket gjorde att anpassningen sker efter den som har det tuffast för stunden.
  Min egen utmaning denna gång var att sätta på mig barfotaskorna.
 Kollegan Anna körde i sina redan förra året och då skakade jag bara på huvudet. Och mycket riktigt så kunde hon knappt gå dagen efter. I år stod vi här igen och denna gång hade båda jag och en deltagare på sig sina 🙂

Trots den varmaste temperaturen som jag har haft under de tre åren vi  gjort den här härliga naturupplevelsen, så går det galant. Både uppför och nedför. Utsikten är som tidigare år slående vacker och känslan av  att vara i Mama Mia filmen är påtaglig efter de sista trapporna till  toppen och kyrkan.
  Trötta ben och fötter vittnar om att kroppen har fått tagit i. Liksom  svettiga kroppar som trots värmen ler stort i solen. Och trots att  några uttrycker att det är det är i tuffaste laget så är vinsten över  att ha klarat turen värd all möda när vi till slut är tillbaka på hotellet. Vinsten, lyckan, stoltheten och erfarenheten att ha klarat av något som visa sig vara lite längre, lite högre, lite jobbigare än  förväntat är en erfarenhet som vi alla tog med oss idag.

Vad utmanar dig och hur ofta gör du något om utmanar dig till både  kropp och själ?