Deltidsregeln i a-kassan har främst drabbat kvinnor. Anita Lundberg på Kommunal visade för något år sedan i en undersökning vad som hänt sedan 75-dagarsregeln infördes 2008. Hennes undersökning visar att nio av tio inom Kommunal väljer att fortsätta sitt deltidsarbete även om det innebär att de blir utförsäkrade från a-kassan. De väljer jobbet trots att inkomsten blir lägre än om de stämplar på heltid. Detta har inneburit att kvinnor som redan är lågavlönade i förhållande till männen har fått ännu lägre inkomster.

Den här regeln har inte heller lett till fler heltidsjobb, trots att det sades vara ett syfte när regeln infördes. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström intervjuades i Värmlands Folkblad (20110303) om 75-dagarsregeln och där motiverar hon denna regel så här: ”Idén med en arbetslöshetsförsäkring är att den ska vara en omställningsförsäkring mellan två jobb, inte ett bestående försörjningsstöd”.

Var finns logiken i ovanstående uttalande? Den som är arbetslös på heltid får ju 300 a-kassedagar. En person som har den högsta a-kassan på 680 kr/dag får detta under ett års arbetslöshet, därefter får personen om den fortfarande inte hittat jobb aktivitetsstöd med samma summa, och detta kan pågå i åratal. Jag har själv en vän som haft detta bidrag i flera år. Så en grupp arbetslösa ska kunna få bestående försörjningsstöd från staten men inte den gruppen som jobbar deltid?

Många människor idag har inte lyckats få heltidsjobb utan har fått nöja sig med ett jobb på deltid. Är det inte bättre att man jobbar deltid än inte alls? Varför ska just deltidsarbetslösa få färre a-kassedagar? Kan någon förklara logiken i detta för mig.

Lena Meigård,
Malmö