20-åriga Raša lever med sin sjuka pappa i en liten bruksort i Skåne. När Raša sägs upp från jobbet på grönsaksfabriken vänds hela tillvaron upp och ner. Vem ska nu ta hand om pappa? Desperat försöker Raša söka nya jobb men det är svårt på den lilla orten.
  Vi får följa med Raša till Arbetsförmedlingen, möten med jobbcoachen och anställningsintervjuer. Filmen har en väldigt dokumentär känsla och regissören Gabriela Pichlers val att bara använda sig av amatörskådespelare är ett riktigt genidrag. Nermina Lukac som spelar Raša är fantastisk.

Det är befriande att se Äta sova dö. Det är så långt ifrån svulstigt Dramatenskådespeleri man kan komma. Och mer äkta. Det här är en film om vanligt folk och borde vara obligatorisk att se för varje riksdagsman.
  Trots motsättningarna på den lilla orten, trots människors inskränkthet, trots arbetslöseheten kämpar Raša vidare.