En liten pojke saknar vänner och önskar sig att hans nallebjörn ska bli levande. Önskningen går i uppfyllelse, och de två lovar under en åskvädersnatt att alltid hålla ihop i vått och torrt.
  Det låter som en trevlig fantasyfilm för barn, men ganska snart märks en irriterande ironisk ton i berättarrösten och filmen utvecklas till något allt annat än barnvänligt när björnen växer upp till en kompis med mycket dåligt inflytande.

Jag erkänner att jag inte hör till den tänkta målgruppen: pubertala män i alla åldrar som hellre vill hascha och hänga med värsta polaren än ta hänsyn till sin flickvän/fru, och som gillar prutthumor och kvinnofientliga- och rasistiska skämt förklädda till ironisk drift med politisk korrekthet. Förhoppningsvis är målgruppen betydligt mindre än producenterna verkar tro.
  Norah Jones gör en cameo med århundradets sämsta dialog. Varför hon ställer upp i den här överproducerade kalkonen är en gåta. Två gånger skruvades skämten så långt att undertecknad skrattade lite, men för det mesta var det långtråkigt och plumpt.